Aftonbladet – 1 mars 1855, sida 1

PARIS SATAKOMBER ). At ELIE BERTIET. Oaktadt den stackars Thereses själstyrka, hade en djup modlöshet inträngt i hennes hjerta, en naturlig följd af den fullkomliga afsöndring, och det tysta enformiga och gudliga lif, hvari hon nu lefde. Hon var ej besegrad men nedtryckt, hennes själ hade förlorat sin förra kraft och spänstighet. Hon hade fallit i en. tung melankoli. Tredje dagen efter hotellets instörtande kom lajsystern helt an lös inspringande till. Theröse för att förkunna det abbedissan genast önskade tala med henne. Utan att veta hvarför, intogs den unga flickan af en våldsam skakning. Hon hade nyss hört bullret af en vagn som lemnat Val-de-Gråce; utan ivifvel kade sbernes mor ålagt fru de Merignac mnågon olycksbringande mission. Sedan Thereses första samtal med abbedissan hade hon bibehållit en känsla af oöfvervinnelig fruktan för denna dam och hon var helt darrande under det att nunnan hjelpte henne att kläda sig, och hörde ej .på de småaktiga upplysningar, hvilka hennes kamrat meddelade .öfver den eeremoni som borde iakttagas i abbedissans närvaro, en sak vid hvilken, enligt itjenstesysterns utsago, deras vördade mor föstade en utomordentlig Vigt. i Då hennes enkla toilett var slut fördes hon genom långa. korridorer och trappor till det rum hvarest fru de Merignac väntade henne. . Det var ett stort. oratorium, väggarne Voro af ek, prydda med dyrbara, förgyllda bildbuggerier bland hvilka den blåa vapenskölden med de gyllne liljorna strålade. Flera religiösa taflor, arbeten af utmärkta franska och italienska mästare, hängde kring rummet jemte porträtter af alla de abbedissor som föregått fru de Merignac i Val-de-Gråces styrande. En staty af den heliga jungfrun i silfver stod i ett slags nisch i panelningen. Den ?) Se A. B. n:o. 30—41, 43, 44, 46, 47 och 49.