iv STOCKHOLM, den 1 Mars. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) ; Berlin den 17 Febr. 1855. För några dagar sedan hitkom öfverste v. Olberg, general Wedels adjutant, för att öfverbringa rapporter från Paris och inhemta vidare order af konungen. Kort efter hans ankomst hit spridde sig det ryktet att vestmakterna hade i korthet bestämt de grunder, på hvilka de skulle vara beredvilliga att underteckna en särskild traktat med Preussen. De franska och engelska kabinetterna skulle ha nöjt sig med ett minimum af äktiv medverkan från Preussens sida, men detta minimum borde åtminstone vara klart bestämdt och icke lemna tillfälle till någon tvetydig utläggning. TÅ högteort tycktes mån, efter hvad det förljödg, vara böjd för att göra någonting. Önskan att åter inträda i den europeiska öfverensstämmelsen häde varit så liflig, attden bragt till tystnad de traditionella betänkligheterna. Dylika rykten voro i omlopp inom de politiska kretsarne. De gåfvo anledning till en mängd betraktelser, i det somliga gladde sig öfver utsigterna till något arrangement, hurudant det än måtte blifva, medan åter andra fruktade det frö till blifvande ny oenighet, som skulle ligga i hvarje arrangement, som icke, eventuelt men dock fullkomligt bestämdt, förpligtade Preussen till en offensiv medverkan. Dessa farhågor och dessa förhoppningar komma efter all sannolikhet i förtid. Vi äro ännu icke komnå derhän. Detär möjligt men icke säkert, ätt Preussen vill underteckna rnågon akt; men det är säkert, att oöfverstigliga hinder ännu en tid bortåt i Berlin skola möta hvarje allvarlig och eventuelt offensiv traktat, till och med hvarje traktat som Tiknade den af den 2 December, hvilken endast var