Aftonbladet – 1 mars 1855, sida 1

ker. ... Jag hoppas att man icke glömt visa er dem ? Thåråse !svarade. att hon knappast lemnat sitt rum alltsedan hennes ankomst till Valde-Gråce. Nå väl! sade abbedissan, jag vill gifva befallning att man visar er dessa underverk. Ni skall äfven få se den utmärkta samling af små skodon, som vi ega efter de franska konungabarnen; der finnäs vår numera fullvuxne auphins skor af hvitt sidensars, broderade med guld och äkta perlor; ni skall blifva förtjust i dem. Ack, min dotter, det tillkommer ej oss att .shögmodas öfver så mycken ära och så mycket rikedomar, men hvilket kloster i hela verlden förenar väl så utmärkta privilegier? Fröken de Villeneuve gjorde ett jakande tecken. : sDetta är ändå icke alltv, fullföljde fru de Merignac artigt, om ej religionen förbjöd oss all slags fåfänga, skulle jag säga er att vårt kloster är ett förnämt kloster, hvarest alla konungarikets förnämsta familjers namn äro inskrifna. Vi hafva räknat bland oss tvenne damer de Montmorency, trenne de Rohan, en de Bonneval och flera de Mortemart, det finns ingen hög familj som ej haft sin representant bland oss. En ung flickas rikedom och hörd må vara aldrig så lysande, så bör hon vara stolt att upptagas inom detta heliga samfund. Abbedissan kastade en blick på Therese, för att se hvilken verkan denna ståtliga beskrifning öfver abbotsstiftets alla fördelar skulle göra på henne. Therese upplyfte icke sina ögon. Den vördade: modren tog långsamt en pris snus utur en dosa af saxiskt porslin, hvars målningar just icke tillhörde det heliga slaget. Och ni, mitt barns, fortsatte hon, säg, känner ni ej-stundom någon kallelse till klosterlifvet ? Min frw, stammade den unga flickan förskräckt, fordrar min mor verkligen att jag skall bli nunna?