Aftonbladet – 1 mars 1855, sida 1

öfriga möbleringe nvar praktfull, fastän i sträng stil; de bruna gardinerna tilläto endast en evag dager intränga uti det till gudliga betraktelser bestämda oratoriumet. Abbedissan, : ed glasögon på näsan, satt uti en stor länstol, hvars ryggstöd äfven var prydd med franska vapnet. En dyrbar bönbok lag uppslagen på hennes knän, hon bläddrade i den, hennes läppar rörder, hon bad 1 denna profana ställnipg, Framför henne såg man likväl en utmärkt bönstol, inlagd med perlemor och elfenben; men på semmetsdynan som låg på fotsteget, sof henues lilla favorithund, och det hade varit en grymhet att störa det täcka djuret i dess sömn, utomdess hade den förnäma abbedissan påfvens tillåtelse att bedja i sittande ställning. : Dörren hade öppnats tyst och den tjocka: mattan, hvilken betäckt: golfvet dämpade bullret af deras steg. Då Therese och bennes följeslagarinna inträdde i oratorict syntes fru de Merignac ej varseblifva deras ankomst. Lajsystern sade sakta åt Thråse att dröja och vänta tills abbedissan vlutat sin bön. Sjelf knäppte hon ibop händerna öfver bröstet, sänkte ögonen ödmjukt och förblef orörlig. . Flera minuter fö:flöto på detta vis. Therese, föga van vid klostre:s vanor, visste ej. bvilken hållning hon skulle iakttaga. Abbedissen syntes päskynda sin bön, läpparne rör-. des ifrigare, bladen vändes hastigare. Andtligen slog hon igen boken, lade den jemte. sina glasögon i bönstolen, och vände sig långsamt emot de begge flickorna, samt yttrade med majestät : Lemna 0ss, min syster; ni, min fröken, kom närmare., Lajsystern gjorde en djup nigning och gick ut baklänges. Therese närmade sig abbedissan, hvilken pekade på en stol som stod några steg ifrån henne. Den unga flickan helsade blygsamt och intog den anvisade platsen. Fru de Merignac öfvertygade sig först om, att de breda vecken på hennes svarta klädning föllo i fullkomlig ordning och att den stärkta kragen kring hennes hals satt så, att