Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 3

(Insändt från Landsorten.) Visserligen hafva tidningarne ej sällan fägnat oss med den glada underrättelsen, att alla banker, kaässor och allmänna penningverk äro så öfverfyllda med kontanter, att de deraf nära nog besväras. Huruvida nu samma ymnighet Sfven finnes inom de privata kassorna, är, ehuru önskvärdt, likväl litet problematiskt; emellertid ser det verkligen ut, som skulle äfven der finnas ett besvärande öfverflöd. Den dgbejdade och barnsligt yppiga lefnad hvarmed nu för tiden prunkas i sä kläder som kalaser, kostsamma ordensgillen och festliga tillställningar på alla sätt och nästan af alla stånd, låter dels förmoda ett allmänt öfverflöd på penningar, dels ett betydligen minskadt antal af fattiga och behöfvande, hvilka sednare ätminstone i an nat fall kunnat vara betydligt hulpna, med redan en del af hvad denna flärden Kostat. Tanke man sig derjemte just nu möjligheten af ett krig, — och bland dess följder — mänga brödlösa enkor och faderlösa barn, oberäknadt all annan nöd och elände slika perioder vanligtvis brukat framkalla, så vill i sanning tiden synas särdeles illa vald, för att läta förleda sig till ett lättsinnigt bortkastande af ett tillfälligt öfverflöd, och sedermera ha ingenting qvar;, hvarken för nöden, eller att ens, om Gud vill, en gäng kunna fira fredens, lugnets och trygghetens fest.