Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 2

Xx. ABBEDISSAN I VAL-DE-GRACE. Före revolutionen år 1789 hade Val-deGråce varit ett kungligt kloster för Benediktinernunnor. Grundlagdt af Anna af Österrike, såsom tacksägelse vid hennes sons, Ludvig XIV:s, födelse, njöt denna inrättning ett utomordentligt anseende; Anna af Österrike hade icke endast låtit uppföra den ståtliga byggnaden, efter Mansards ritning, och prydt den med målningar och bildhuggerier at den tidens störste mästare, utan hon kade äfven anslagit betydliga inkomster till densamma. Dessutom hade hon skänkt klostret kalkar af guld, monstranser och statyer infattade med juveler, samt beviljat det många andra utomordentliga privilegier. Abbedissan i Val-deGråce kunde t. ex. försegla sina bref med franska vapnet. De aflidne prinsarnes och prinsessornas hjertan tillföllo kyrkan och förvarades i dyrbara skrin. Hvart och ett par f prinsarnes och prinsessornas första skodon tillföllo också detta kloster, hvilket följaktligen egde den mest lysande samling af små skor, tofflor och broderade kängor som det var möjligt att uppvisa. Alla dessa fördelar gåfvo klostret Val-de-Gråce en ovanlig glans; största delen af nunnorna voro af högt stånd, och de förnämsta aristokratiska familjer ansågo för en ära att få räkna en af sina döttrar band systrarne. Fru des Tours de Merignac, abbedissa i Val-de-Gråce vid den tidpunkt då vår berättelse tilldrager sig, var således en person af högt anseende. Hon närmade sig femtiotalet, men detta oaktadt hade hon den fylliga växt och matta men friska ansigtsfärg, som klosterlifvet gifver då det ej är för strängt. Ehuru endast af medelmåttig längd var hennes hållning full af värdighet och bjöd aktning. Då den förnäma abbedissan begaf sig till kapit