Kanske ville hon, hänförd af vrede, störta sig ned i den; med möda kunde Pan återhålla ett ångestskri. Han lugnades likväl snart. Den gamla qvinnan böjde sig endast ned för att upptaga en sten,hvilken hon nedkastade i brunnen; bon hejdade sig några ögonblick; sedan upptog han ännu en och slungade den efter den första; slutligen lät hön ännu en tredje sten gå samma väg. Derefter uppgaf hon ett vildt rytande och ilade tillbaka till porten. Ja, ja, hämna mig! mumlade hon. Tag dem, tag dem! Lussan kände ett djupt medlidande med denna olyckliga varelse, hvars förstånd säkert förvirrats genom sorger och elände. Då hon sprang förbi honom ville han hejda och lugna henne. Hon igenkände honom och stampade vildt med foten. Den unge mannen! återigen den unge mannen ! utropade hon med förtviflan. Hvarför går ni inte? Hvad gör ni här? Rädda er, ni är. god, er vill man intet ondt... Gå, säger jag, gå i himlens namn ! ,Hvarför ? frågade Philip vänligt. Jag har affärer här i huset., Stanna då, och må det krossa er, efter ni så vill! svarade tiggerskan häftigt. Hon gick fram åt gatan -möden lätthet som man ej kunnat vänta af hennes skröps lighet. Philip stod försagd qvar på gården. Den gamlas ord hade uttalats med en röst full af öfvertygelse och sanning. Han stod några ögonblick tankfull, men snart flög ett leende öfver hans läppar. Denna tokas spådomar ha så upptagit mina tankar och min uppmärksamhet, attjag lömt allt utom henne, hviskade han. Låt enne gå och tänk på dig sjelf.n Han ämnade gå fram till portvaktarens rum