Aftonbladet – 27 februari 1855, sida 3

Bj retbtrderaet a betrkekrtee Personerne: Hertigen sf Higgledy, Hr Sidney Piggledy, och Öfverbefälhafvaren för hären. Hertigen (slängande ifrån sig ett nummer af Times). Det här börjar dock blifva alldeles för rasande. Om au de der gunstiga herrarne kunna hitta på några dugligare och arbetsammare menniskor, så hvarföre uppgifva de dem icke? Sannerligen skall icke jag för min del önska min efterträdare lycka till, och det af uppriktigaste hjerta ändå, han må na vara hvem som helst. Hr Sidney P. Det lär, på min heder, icke vara så lätt att fresta någon med våra sysslor. Men hurv konna de också begära, att en menniska skall mer än uppbjuda sin bästa förmäga? Så fastkedjade, som vi äro... vid en hel hop gamla... (han afbryter tvärt.) Öfverbefälhafvaren. Jag skulle just önska, att Ragian hade den der göken i sitt våld, som skref så infemt i lägret för ett par veckor sedan eller de -— Jag minnes nog, huru den gamle hertigen gjorde processen kort med några af dessa pebnfäktare, som kommo öfver till spanska halfön. Det var strax ef:er slaget vid Vittoria — hm, vänta litet — låt mig sänka efter — jo, Vittoria var det — nej Badajoz, — jaha Badajoz, vill jag mionas — då kom en söiaa der gunstig herre till lägret från Times — det vill säga — det var icke Times, kan ni väl förstå, — utsn Public Ledger eller S:t James Chronicle — nej — det var en aftontidning — nä, lika godt, han var emellertid en tidningsskribler — och under vägen — men när jag rätt tänker på saken, måste det hafva varit straxt efter sedan vi besatte linierna vid Torres Vedras, — och jag tror, att det var under Picton — men hur var det nu? — Piclon? Var han inte död 1å redan? — Hertigen (som under hela tiden häftigt gått upp och ned afbryter). Men hur kan det hänga ihop med åe spanska mulåsnornå, Piggledy?... Fr Sidney P. Ack nej, nej — det finns ingen möjlighet att kunna erhälla några. Har jag inte redau aämnt för er, att Howden skrifver, det fransmännen ferifrarme och köpt upp allt, som kunnat säljas, — till och med sjelfva borrieos? Hertigen, Men det är just detta, som jag icke kan förstå. Hvad har kapten Overall då gjort under hela iden? Han borde bafvå varit derute redan i Mej månad — och hap tycktes mig vara en driftig och serksam mån. skulle i alla böndelser baft förielen framför fransmännen, — eller hur, my lord? (till öfverbefälhafvaren.) Öfverbefälhafvaren (uppvaknande ur en ytterst ifrig granskning af den på kaminen stående klockat): Den ler klockan har en högst obzshåglig gång. — Hvad sar det ni behagade säga? Hertigen (otåligt). Ni kommer väl ihåg kspten Overall — samme man, som föreslog oss att a upp mulåsnor i Spanien? Den sista April skicl jag il er hans bref, vid hvilket jag bifogat mitt gillande vitsord. Öfverbefälhafvaren (hvars inbillningskraft fortfarande appehåller sig vid klockan på kaminen.) Då tro Barwise:s klockor någonting helt annat — ja så — Overall — ja, jag kommer ihåg nu — mannen som höll sig bakom spiseln .— var det icke han — eller vid töbordet, var det han? Hertigen. Åh nej; jag menar den gamle mannen ur 17:de regementet, som var med Evans i Spanien. dan, som frivilligt erbjöd sig att resa ut och köpa mulåsnor; och vi lemnade honom fullmakt att göra det. Kan ni inte påminna er honom? Öfverbefälhafvaren. Jo, jo -— nu tror jag, att jag kommer det trafven — när jag hör er tala om honom; jag m dock erkänns, att hela saken sväfvar i ett visst dunkel för mina sinnen. Jeg vill minnas, att det skickades till tyghuset, nej, nej, — jag menar till kommissariatet — muläsnor — ni förstår väl. Jag kan väl aldrig tro, att de skulle vara bestämda till att transportera kanoner heller — de äro ena sådana envisa krabater. I Elvas behagade en slå mig i backen. Hr Sidney P. (ringer i klockan). Vore det inte bättre att skicka efter brefvet och se till, hvad som blifvit gjordt dermed? (Han skrifver en befallning, förseglar skrifvelsen och ringer ännu en gäng. En vaktmästare kommer in, tager skrifvelsen och går sin väg. ÖRrsifälhafearen. Medan vi äro i farten att tala om mulåsnor, så vill jag nu påminna mig, att den der karlen verkligen kommit öfver till Gibraltar. Han har der fått ihop en hiord af 200, 300 eller 400 — jag kan icke så noga komma ihåg siffran — och om jäg icke bedrager mig, skref han äfven till os; och vad, att vi icke skulle förlora någon tid, utan laga, alt de genast blefve afsända till sin bestämmelsceort, alldenstund han icke kunde skaffa foder till de stackars djurens lifnärande. (En annan vaktmästare kommer in med en mängd depescher, lemnar dem åt hertigen och går åter ut.) I Hertigen (öppnar rullen, uttager och läser en depesch samt utropar, dödsblek). Men hvad i Herrans agamn vill allt detta säga? Min kära Piggledy! — Fördöme de slarfvarne i Skutari eller Balaklava — eler hvar det nu må vara, som felet ligger! Här skrifver man mig till och säger, att all hafren och höet, som vi afskickade til Böschikaviken med skeppet William Harrison, aldrig blifvit urlastadt vid BaHr Sidney P. Kan det vara möjligt? Hertigen, Se här! Generalkommissarien Fiddler beklagar sig just öfver att transportskeppet med den iyrbara lasten ombord genast efter sin framkomst dit fått befallning att afsegla igen, ionsn det änna hunait urlasta, och hur det nu må hänga ibop härmed, så tyckes det som skeppet seglat tillbaka till Eagand med konfiskeradt förråd : Er Sidney P. Och under tiden få våra stackars hästar gnaga på hvarandras magra knotor derute vid Sebästopol! (Den förste vaktmästaren kommer in med en mängd äpper, som blifvit ppplradda I en röd tråd; han :emnar hela packan ät öfverbetälbafvaren och går ut.) Ofverbefälkafvaren (kastar en häpen blick på påpseren och söker att hejda vaktmästaren). Stopp, god vän. — Hvad f—n är det för slag? Hertigen (förargad). Men, i Guds välsignade namn, zan ni då inte se, hval det är? — Det är ja kapten Overalls bref tillika med afskriften af hela den lithörande korrespondensen. Hvad kan väl det här ionehälla allt? (Läser öfverskrifterna.) Hr Sidney P. Läs ået sista först. Hertigen (läser). Den 5 Januari 1855. Min har;e! — I öfverensstämmelse med öfverbefälhafvarens befallning får jag meddela er, att jag emottagit ert bref af den 10 April förra året, sedan det sedvanligt sätt blifvit hänvisadt till artilleriets fölttrossafdelning och derifrån till artillerikollegiets och krigsministörens medicinska afdelning, samt till geagralkommissariatet, alldenstond öfverbefälhafrvaren ned ledning af föregående exempel hyste den äsigen, att de muläsnor, som ni föreslagit oss att köpa upp, äro lämpligare att använda för sjukvårdens ek ler kommissariatets räkning, än för de egentligen si kallade artilleriförräden. Utaf den brefrexling, som blifvit förd mellän dessa olika departement (och hvaraf kopior finnas här bifogade, i systematisk ordning numrerade, från n:o 1 till n:o 32), torde ni finna, att fore kommissarierne i hennes majestäts skattkammare, likassm äfven generallöjtnanten för artilleriet, högste ledaren af fälttrossdepartementet och generaldirektören öfver sjukvårdsåepartementet, alla behagat, af aktning för öfverbefälhafvarens stora erfarenhet i ächaet, i detta afseende instämma i hans mening. Jag får derföre anhålls, att ni måtte i första instansen vända er med ert förslag till hennes majestäts ståtssekreterare i krigsdepartementet, på det ätt han måtte föreslå saken för deras herrligheter, hvilka å:er i sinordniåg skola undersöka ändamålsenligheten af