Aftonbladet – 27 februari 1855, sida 3

lands. Kejsar Nikolaus sjelf, är icke han en ädel och stark furste? Han har emellertid varit tvungen att strida mot Europa. Han sände icke ett tröstens ord åt Carl Albert, hvars gäst han varit (sensation) han har icke velat erkänna vär ädle konung Victor Emanuel (sensation); och veten j hvarföre? emedan dessa furstar representera i hans ögon en fri grund sats (bifall). Om Ryssland triumferar, hvad skall det då blifva af våra fria institutioner, af vår nationalitet? Vi hafva således ett verkligt skäl att deltaga i kriget emot Ryssland. Våra värda vedersakare hafva sjelfva sagt att vi böra föredraga en beväpnad neutralitet. Men jag förklarar att denna väpnade neutralitet skulle va-a gynnsam för Ryssland (sensation). Republiken Venedig bade säkert rättighet att förblifva neutral vid slutet af förra seklet; den slutade med att få båda partierna till fiender, och det arma Venedig försonade sitt felsteg gerom traktaten i Campo Formio. (Li8ig sensation). Neutraliteten skulle beröfva oss det liberala europei ska partiets sympatier. Uti Frankrike, England, Tyskland, har detta stora parti prononcerat sig emot Ryssland. Jag åberopar som stöl de minnesvärda debat terna i preussiska kamrarne. Prcussens statsmän hafva sagt att Österrikes förhällande i anseende till Ryssland hade förskaftat det hela det liberala Tysklards sympatier. Och det sista lånet i Frankrike är det icke ett lysande prof på det stöd franska natioaen vid detta tillfälle gifver regeringen? I England år opinionen enhällig för kriget. Jag berömmer mig af att vara vän och elev af Cobden; men deita undantag är ett bevis för regela. Cobden kunde icke göra sina åsigter gällande vid mötet i Leeds. Kösiogen Marylebone, som är radikal, skulle välja emellan en radikal kandidat och lord Ebrington, hvars vän jag har äran vara; lord Ebriogton blef vald, emedan han hade förklarat sig vara en varm anhän gare af kriget. Om vi vägrat att deltaga i kriget, skulle vi såle des ha förlorat hela det europeiska liberala partiets aktning och sympatier; och det skulle ha varit en stor olycka, ty Piemont har att tacka stödet af den allmänna opinionen i Europa för sin politiska ställning (Ganska bra! ganska bra!). Hela verlden väd jar nu till denna opinion, sjelfva kejsaren af Ryss land, sjelfva päfven (Allmän munterhet). Sålunda tror jag mig hafva bevisat den absoluta nödvändigheten af alliansfördraget. Låtom oss nu betrakta följderna. Säkert är den finansiella frågan den allra svåraste ; jag döljer det ej. Men den kan icke göra mig modfälld. I stället för farbåga har jag mycken förtröstan på framtiden. Den värde grefve Revel förebrädde oss i gär att icke hafva be därt subsidier. Jag förklarar att vi aldrig begärt subsidier; vi hafva varit så långt från tanken derpå, att vi hafva förklarat att vi icke skulle mottaga några subsidier (bravorop.) Förr, säger man, har vårt land emottagit subsidier af England. Mina herrar, tiderna äro ny annorlunda; det är ingen jemförel:e mellan förra seklets krig och det nuvarande. Det nuvarande kriget är i högsta grad politiskt; om vi emottagit subsidier skulle våra afsigter kunnat blifva misskända, vär värdighet skulle hafva lidit, och kriget skulle hafva blifvit opopulärt i landet och framför allt iarmån ja, ja). Vår armå vägrar med skäl attvara en fal armå (fortfarande applådissementer). Man säger att handeln skall lida af krigsförklaringen mot Ryssland. Detta är en öfverdrift. Ryssland har genom förbud för spanmålsutförseln gifvit vår handel en stöt. Vestmakterna å sin sida hafva blokerat hamnarne i Svarta hafvet och Azowska sjn. Hvad mera ondt skulle då vårt deltagande i kriget kunca tillfoga vär handel? Kriget förändrar icke på minsta sätt förhållandena. Kejsar Nikolaus skulle kunna dekretera konfiskation; men emot denna fars har man czarens egna förklaringar och Rysslands: intressen, som skulle hafva mycket att frukta af repres salier. De ekonomiska farorna, som man fruktar, reducera sig således till en obetydlighet. Man talar öm enuvas motvilja för kriget; huru kommer det då att de genuesiska kofferdikaptenerna låtit vestmak terna befrakta deras skepp? (munterhet.) Man har fästat sig vid Krimexpeditione sånvg för närvarande. Jag svarar atttillf sarses nederlag vid Donau har man öfverdr lands svaghet, och expeditionen hlef ilräckliga med Hvad beträffar e mens lidanden, så bevisa d3 intet; alla Bogla: bsfsa alltid börjat pi samma sätt; men deta h åd ördubbat entusiasmen cc kraften. Fraoska revolutionskrigens historia bavisar had j-g . I Iadiea har samma förhäliandae egt rum; peditionen till Kabul blef olycklig. Då man påstod att engelska väldet i Indien börjads sjunka, intröffade påföljande äret just motsatsen. Det samma skall inträffa på Krim. Eagelska armen har lidit; det. är ett fel i organisatioren och adminiswratic Kiimstet har icke d:rtill verkat särdeles; bevise att franska armåa lidit myck t mindre. En summa af 25 millioner om året är enligt krigsministerns beräkning tillräcklig för troppernas underhäll. Detta gör 1800 francs per man. Om icke oförutsedda och särdeles stora olyckor inträffa synes mig denna summa vara tillräcklig. Jag kommer slutligen till den politiska frågan. Man säger: men Österrike håller med Frankrike och England. Och det skulle kunna vara ctt godt skäl för oss att afhålla oss från förbundet? Om vår fana befinner sig bredvid den österrikiska fanan, så Förklarar jag: det är icke vi som gått till Österrikes sida, det är Österrike som kommit öfver till oss för att försvara civilisationens sak emot dess största ovän liflig sensation). Då vi undertecknade fördraget ansågo vi oss göra en tjenst åt den representativa styrelsegrunisatsen; vi hafva fått Piemont emottaget i Europas råd; vi hafva gifvit de säkraste grundvalar ät vår konstitu;ionella byggnad och försäkrat tillvaron af den treärgade fanan, hvilken skall segrande uthärda reakionens anfall liksom revolutionens. (applådissementer). Man har sagt att de mest utmärkta italienska libe ala ogilla fördraget. Detta är fullkomligt oriktigt. lag tror mig utan tvekan kunna påstå, att det för lrag vi ingått är nyttigt för hela Italien. Det förutnas erfarenhet har bevisat att konspirationerna och revolutionerna hafva gjort Italien mycket ondt (det ir sannt! det är sannt!). Dessa konspirationer hafva skadat Italiens anseende. Det skulle vara omöjligt utt förneka det. Det är således nödigt att bevisa Suropa att Italien har tillräckligt godt praktiskt förtänd att vara fritt, och att Italien förstår attstrida. Ii hafven gjort Italien den första tjensten inför Eudpa; det tillhör er och vårt fädernesland att göra len andra! Och jag -är öfvertygad att våra soldaters grar på Krim skola göra för Italiens väl hvad konirationerna och deklamationerna icke förmått (bi1). i Jag hoppas ej att hafva omvändt mina motståndare ill min åsigt, men jag hoppas att hafva öfvertygat a att vi vid traktatens undertecknande hand!at obende och med hängifvenhet för fäderneslandet och riheten., (Forts.) RÄTTEGÅNGSock POLISSAKER. E igt i dag på enskild väg isgå-gen underräitelse den för mordet ä enkan Thunström på Svarwj it e: misstänkte och efterspanade arbetskarlen Törnj Te MA -— er mo Nr RS