Aftonbladet – 26 februari 1855, sida 2

slog med sin med siltverkrycka försedda käpp mot stenläggningen, ilade förbi de samtalande och ringde på porten, som genast öppnades; han störtade in i hotellet och förkunnade med hög stämma: Hennes nåd de Villeneuve!... Plats för hennes nåd! Vid detta utrop samlades alla betjenterra, några buro facklor, andra öppnade dubbeldörrarne, så att vagnen ej behöfde vänta. Schweizaren kastade på sig sin ceremonidrägt och skyndade ut på sin plats. Nu voro alla på sina poster för att mottaga den gamle kopparslagarens från quai de la Feraille dotter. Philip hade lemnat den gamla tiggerskan och sökte skydd uti en öppen port midtemot, Knappt hade han hunnit kasta sig åt sidan med ansigtet doldt i kappan, innan vagnen körde förbi honom. Så snabba betjenterny hade varit, hade de ändå ej nog hastigt öppnat den tunga porten och vagnen nödgades stanna några sekunder utanför. Vid: facklornas sken såg Philip genom vagnsfönstret fu de Villeneuve i stor toilett, åtföljd af en ung man, som han igenkände vara hertig de Beausset. En känsla af svartsjuka uppsteg i den unge mannens hjerta vid äsynen af den fruktade rivalen, men hans blickar sökte den. märkvärdiga tiggerskan. Hon hade sprungit fram när vagnen stannade och med jemmerlig ton bönföll hon om en almosa. Vid ljudet af denna ihåliga röst vände fru de Villeneuve, som leende samtalade med hertig de Beausset, sig hastigt om och gjorde en rörelse af vrede och afsky. Återigen denna gemena tiggerskal utropade hon; befria mig från denna afskyvärda varelse, som oupphörligt förföljer mig. Barmhertighet, nådiga fru, barmhertighet I. bad den gamla och framsträckte gin kno:isa hand. i (Foris. följer)