Aftonbladet – 26 februari 1855, sida 1

Han vägrade dig naturligtvis ? Han var borta, jag träffade endast fru Bonnard, den förtjusande Rosette; för henne läste jag upp min ännu ej) färdiga quatrain. Ack, min vän, hvilken framgång! Hon log, hon rodnade och hon stammade... Du skalll få dömma sjelf, jag skall försöka påminna mig den.... Ja, hör på, Bonnard rimmade jag med hazard.n Det der kan du läsa upp för mig en annan gång, afbröt Philip häftigt. Sedan har du hållt dig gömd dessa två dagar? Jag? fy då! Då jag lemnade Bonnard gick jag helt lugnt hem till mig., Det var rätt; du kunde aldrig finna en säkrare tillflyktsort, ty vid första alarm hade du dragit dig ned i de underjordiska gångarne. .... Barmhertighet! utropade den lille abbånj bleknande, hvad tänker du på! Heldre än att ännu en gång stiga ned i de infernaliska gångarne, kastar jag mig ned från NotreDames torn.... Nej, då du var arresterad kunde jag gerna följa med till Bastiljen för att hålla dig sällskap. Tokiga hjerna, goda hjerta!, sade Philip sorgset -och tryckte hans hand. Hvartill skulle ; det hafva gagnat? Vi hade säkert förblifvit åtskilda. Bah, jag hade nog uppfunnit något medel att smickra den der girige de Launay....:! Emellertid ville man ej taga fast mig, och! trött att invänta polisen i min säng, liksom jag förut inväntat lyckan, ämnade jag just skicka till dig de femtio pistoler som jag lyckats komma åt af den der tjufven Bonnard, då du lyckligtvis kom och öfverraskade mig., i Dermed steg den lilla abben upp för att ur en glasvas, som tjenade honom till kassakista, framtaga en väl försedd börs, hvilken han lade på bordet framför Philip. Denne: sköt vänligt bort den. i Tack, bästa Chavigny, sade han, jag behöfver nu ej penningar; om jag behöfde, skulle jag icke tveka att bedja om ditt bistånd...