Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 2

mot orättvisan har jag varit oböjlig, men välgerningar afväpna mig., Tålamod, unge man ! hviskade abbå dela Croix i hans öra, snart skall den dag randas då ni utan skam kan strida mot lejonet och draken... Bågen är spänd, värjan är dragen. Under detta samtal hade guvernören låtit afhemta de i magasinet förvarade nipperna, och han återlemnade dem sjelf åt gen. Denne gaf dem åt fångvaktarne, som voro sysselsatta att packa in hans saker. Jag hoppas, min herre,, :sade markis de Launay krypande, att ni ej alltför mycket haft att beklaga er öfver Bastiljen; om ni ibland har funnit vårt handlingssätt hårdt, så måste ni skylla er sjelf; ni har visat er alltför mycket spartan! Först talade ni med högdragenhet, sedan ej en klagan, ej en bön... Myndigheterna måste göra sig respekterade. Jag trodde mig ha att göra med en liten skrifvare, en man utan all betydenhet, jag kunde ej ge vika. Nu känner jag er och är mycket ledsen att ej ha behandlat er på ett mera ssande sätt. Jag hoppas att framdeles unna bevisa er mina förändrade tänkesätt, och er ärade far, som är i så stor nåd hos konungen, skall värdigas urskulda mig hos hans majestät. Chevalieren försäkrade hr de Launay derom med beskyddareton. Kunna vi nw;, tillade han, få genomgå alla. formaliteter så fort som möjligt... jag ber er, i sanning hr markis, vistelsen på Bastiljen har ingenting lockande med sig. Åt hvem säger ni det! utropade hr de Launay och höjde ögonen mot himlen, om fångarne visste huru ondt det gör mig att så här nödgas låsa in dem! ... Ja, mina herrar, vanligtvis lemnar man ej slottet vid den här tiden, men en egenhändig order af konungen medför privilegier. Så snart den sista formaliteten egt rum kan ni lemna bastiljen. Hvilken, min herre ? Herr. Philip de Lussans börs återlemnas orörd i hans händer. Betalning för tvenne