Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 2

Han inandades i fulla drag den friska nattvinden och den rena luften berusade honom, såsom några droppar vin berusa den som sedan lång tid ej njutit deraf. Hänförd stannade han på andra sidan om Bastiljens löpgraf, utan att besvara markis de Launays afskedshelsning; denne skyndade att draga sig tillbaka åtföljd af sina tjensteandar. Vindbryggan uppdrogs åter. Då Philip samlat sina tankar, nalkades han sina befriare och sade med rörd röst: Min far, herr abbå, jag tackar er! Hvarthän skall man bära det här ? frågade hastigt en röst bakom dem. Det var fångknekten som bar sakerna. Philip syntes förlägen. Den ogudaktige Achab har bemäktigat sig krukomakarens fält,, sade abb de la Croix, eller för att tala verldens språk, polisen har lagt seqvester på Philip de Lussans rum; det är ej troligt att den blir upphäfven före morsondagen. Emellertid erbjuder jag min unge vän gästfrihet. Om förlåtelse, återtog chevalier de Lussan, jag gör anspråk på företrädet och ber Philip dela med mig min lilla ungkarlsboning... Hvad säger du om det, Philip? Jag tager alltför gerna emot dig, och ber dig bara ej för mycket strängt bedömma mina faderliga svagheter., aJag vill icke gerna genera er min far, jag vill ej störa er smak och edra vanor,, svarade Philip med mera öfverseende än han hittills någonsin visat för chevalierens lättsinniga lefnadssätt. Ni har sjelf sagt, att ni användt dessa tvänne dagar för att befria mig från Bastiljen och jag svär på, att ni under denna tid ej haft ett ögonblicks tillfälle att få ett parti lomber eller biribi. Det är sannt, min gosse, återtog den gamle spelaren med en suck, soch ändå skulle jag taga revanche på den der lille Saimson, en svart muske ör som vunnit hundra pistoler af mig... Men abbe de la Croix var så enrägen, eller jag var rättare sagdt så otålig nnan jag såg dig fri...