Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 2

dagars pension å åtta livres per dag blir sexton livres, afgiften åt fångvaktaren och drickspenningar åt folket göra tjugo livres nio sous . .. summa. .. Philip skyndade att afbryta markis de Launays beräkningar, genom att gifva honom ett guldstycke. Guvernören ville gifva tillbaka, men Lussan hejdade honom med en en otålig åtbörd. Må ske, sade guvernören leende, våterstoden skall lemnas åt fångknektarne som uppassat er. Jag hoppas att ni ej haft något att klaga öfver deras påpasslighet? Fångknektarnes ansigten förmörkades; de visste allt för väl att fångens försättande i frihet var en ren förlust för dem, och att de aldrig skulle fåse ett enda sous af det lemnade guldstycket. ) Då allt var i ordning, begåfvo Philip och hans vänner sig å väg. Guvernören gick förut för att låta öppna portarne och för att utvexla lösen med skildtvakterna ; fångknektarne följde efter med bagaget. Tåget framskred långsamt vid facklornas sken; hvarje ögonblick var man nödsakad att stanna för att vidtaga de vanliga förhåliningsorderna och för att gifva soldaterna tid att nedsläppa vindbryggorna. Kedjorna gnisslade dystert, med möda gåfvo låsen efter, portarne vände sig med motvilja på de skrikande gångjernen, man hörde liksom en klagan i de långa, svagt upplysta korridorerna; den gamla och giriga Bastiljen tycktes knota och beklaga sig öfver att gå miste om sitt byte. Ändtligen passerades den sista gården, den sista vindbryggan släpptes ned. Guvernören stannade för att artigt taga afsked, men Philip hörde ej hans falska lyckönskningar. Han var fri! Han inträdde åter i det allmänna lifvet! Ljusen, som han såg framför sig, voro Boulevardens; han vände ryggen åt statsfängelset, den rysliga drömmen var slut. ) Om nägon af vära läsare tror att vi öfverdrifva guvernörens på Bastiljen girighet, hänvisa vi honom till Den afslöjade polisen af Manuel, hvarur vi hemtat dessa upplysningar. D