Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 1

arm —Ur —— ??vvves—re tf-— PARIS KATAKOMBER ). Af ELIE BERTHET. Först kände Philip en lifiig sorg öfver att ej h-fva igenkänt Thereses stil, gom han hoppats, sedan började han åter tro att biljetten endast genom ett misstag fallit i hans händer. Huru kunde väl han, den fattige advoKaten, den obetydlige utgifvaren af en förföljd tidning, huru kunde väl han känna igen sig på dessa stolta, ärelystna uttryck: örnen med de kraftfulla vingarne och Guds utvalde ? Brefskrifvarens dunkla stil utlöfvade visserligen underverk, men de voro för stora föratt kunna tros. Och hvilka voro dessa krigare, dessa belgon hvilka beredde sig att befria Bonom ,innan solen tvenne gånger genomlöpt gin banax? Utan tvifvel var detta bref skrifvet af en galning, såvida det ej var bestämdt för någon olyckskamrat soma egde nyckeln till detta gåtlika språk. Under andra omständigheter skulle Philip kastat papperet åt sidan utan att mera tänka derpå, men hvad som ej sysselsätter den fria menniskan, upplifvar fångens alla sinnen. Mot sin vilja tänkte han på brefvet, men förgäfves sökte han finna en förklarinz. Endast en af sina bekanta ansåg Philip i stånd att skrifva ett dylikt bref; det var: en viss abb6 de la Croix, om hvilken vi talet flera gånger under loppet af vår berättelse och som var -hemlig medarbetare tidningen. Abbe de 14 Croix ådagalade ett ovanligt allvar, men hans tvetydiga existens hade mer än en gång uppväckt en unge författarens nyfikenhet. Han bodde ytterst tarfligt på gatan la Hoppe; hans lefnadssätt var enkelt, men detta oaktadt disponerade han öfver ansenliga summor och njöt uf-en bemlig kredit af hvilken Phi-; lip sett förvånande verkningar. Ofta försvann. han och syntes ej under flera-dagar i sin boning; ingen visste hvarest ban då -uppehöllj sig, och han bekymrade sig aldrig omsatt gifva ) Se A. B. n:o 30—41, 43 och 44,