Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 1

sträfvanden bedömdes med en djup öfverlägsebhet. Philip, öfverraskad att hafva varit föremål för en så ovanlig granskning, ville wu i sin ordning närmare lära känna det original, som tagit honom till ett allvarligt studium; men abben var ogenomtränglig. Lussan erfor ingenting annat än att deras åsigter hade mycken likhet och han samtyckte att åtaga sig utgivandet af en tidning, hvilken herr de la Croix redan begynt. Från detta ögonblick uppstod närmare förbindelse mellan dem, likväl utan att den unge mannen på något vis kunde djupare inträvga 1 sin medarbetares förbållanden, bärkomst eller förslager. Sådan var den man som Philip möjligtvis ansåg för biljettens författare; han igenkände detta mörka och bildrika skrifsätt, han trodde sig till och med igenkänna stilen efter de manuskripter om söcialismens återupplifvan de, som den fabelaktige abben tid ef:er anjan skickat att offentliggöra i deras gemensamma tidning. Men huru hade herr de la Croix kunnat smyga in denna skrifvelse i Bastiljen? Hvilka voro dessa krigare och dessa helgon, som skulle användas till hans befriande? Slutligen, huru kunde abbn, som föresående aftonen ej fanns i Paris, redan känna till hans arrestering? Philip fann j något redigt svar på alla dessa frågor. Åtminstone, sade han, trött att bråka sin hjerna utan att finna gåtans lösning, åtminstone skall jag ej behöfva vänta länge. Brefvet ärskrifvet i går, och om det verkligen är adresseradt till mig skall ej dagen tilländalöpa innan jag blir fri. Vi få sel Nu slog frukosttimman. Fångvaktarne inj trädde för att servera frukosten och för att i fullgöra sina öfriga åligganden. Under det de gingo fram och åter omkring Philip observerade han dem i smyg mycket noga; han hoppades att brefbäraren på något sätt genom ett tecken eller en flyktig blick skulle gifva sig tillkänna, men begge voro lika köcslolösa och tysta. Frukosten svarade fullkomligt mot föregående aftonens måltid. Samma sonygghet, H