Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 1

några förklaringar i detta afseende; det var under en dylik frånvaro som den åt Philip anförtrodda pressen upptäckts. Abbåe de ia Croix var ej tydligare i sina ord och sina skrifter än i sina handlingar, ban uttryckte sig alltid med paraboler och bilder lånade ur bibeln eller evangelium. De läror, som han predikade för allmänheten afveko föga från de läror hvari den tidens stora tänkare undervisade; dock syntes hans tro i vises fall ingvept i en dimma hvarur den ej gerna banade sig väg. Inom bonom var säkert allt klart, hans uttryck voro eldiga och passionerade. Ett ögonblick hade Pbilij ansett I onom för utopist. Men ofta, midt under en dunkel framställning, yttrade han så djupa tankar och så upphöjda omdömen att! dessa snilleblixtar mer än ersatte hans många drömmerner. I dessa ögonblick ansåg Lussan honom saktadt alla afvikelser för ett öfverlägset snille, fastän Chavigny, mera lättsinnig, ej underlät att anse honom:som en dåre. Deras förbindelser hade uppstått under lika märkvärdiga omständigheter. De hade första gången råkats på ett ställe, då mycket besökt af så kallade filosofer och författare. I närvaro af den okände uttryckte Philip sina fria åsigter, abben afbörde honom uppmärksamt utan att yttra ett enda ord, ej) heller gaf han något tecken af gillande eller ogillande tillkänna. De följande dagarne syntes alltid samma person i Philips väg öfverallt, i s2!oager, på offentliga promenader, i Chåtelet, överallt förföljdes han af den alltid allvarsamme och stumme abben. Med få sfbrott, förorsskade af abbå de la Croix periodiska försvinnande, fortsattes detta slags spioneri under fiera mör nader. Slutligen en afton, medan den unge advokaten promenerade i Luxembourg, natkades abbån honom, tog hans arm och började utan vidare inledning tala om honom sjelf med en ifver, en säkerhet i omdömen och en sanning i analyseringen, som i hög grad öfverraskade Philip. Hans interlokutör syntes känna honom bättre än han kände sig sjelf; hans grundsatser, hans åsigter, hans