Aftonbladet – 22 februari 1855, sida 2

Philip önskade lifligt att fråga sina vaktare, men endast en at dem hade kunnat öfverträda orderna, och det kunde vara farligt att inviga den andre i förtroendet. Äfven fruktade han att förråda en annans hemlighet. Endast ett ögonkast skulle upplysa Lussan om förhållandet; men huru kunna läsa biljetten i närvaro af dessa begge män, af hvilka den ene bestämdt var en fiende? Han gömde papperet i sina kläder och beslöt att vänta tills de skulle aflägsna sig. Ändtligen inträffade detta ögonblick. Så snart Philip förtärt sin dåliga supe, beredde fångvaktarne sig att lemna rummet och att medtaga lyktan, Först kunde fången icke tro att man på denna, ännu ej sena timma, skulle Jemna honom i mörkret; men då han såg att karlarne ämnade aflägsna sig, bröt han tystnaden för att begära ett ljus. Det är ej tillåtet på Bastiljen,, sade fångvaktaren vresigt. I morgon skall man tala med guvernören; i afton får ni lägga er utan ljus. God natt. Och dörren stängdes omsorgsfullt. Hvilket parti skulle han taga? Förgäfves närmade Philip sig fönstret; den svaga skymrningen var ej tillräcklig för att se. Han var således nödsakad att uppskjuta läsningen till följande dagen och att nu söka hvila på sitt eländiga läger. j Lussan var nedtryckt af sömn; vi veta huru han tillbragt den föregående natten; men en tanke hindrade honom likväl att insomna, Hvarför kunde ej denna biljett vara ifrån Thårese de Villeneuve? Philip visste att det endast var hon, som älskade honom nog mycket för att sysselsätta sig med hans öde... hon var rik; guld öppnar alla dörrar och ofta till och med de mest tillbommade samveten. Denna förmodan var löjlig, ty huru hade Threse redan hunnit erfara gin älskares fån