Aftonbladet – 22 februari 1855, sida 2

af fångvaktarne åtföljd af en underordnad inträdde. Den ene bar en koffert innehållande de saker som lemnades till fångarnes disposition, den andre hade en stor korg på armen i hvilken Philips qvällsvard låg. En lanterna upphängdes på väggen, och vid dess matta sken gjordes nu de vanliga tillredelserna. I Dessa tillredelser voro mycket enkla. En smutsig servett lades på bordet, deruppå ställdes en bägare, en tenntalrick och ett trädkuvert, andra kuverter voro icke tillåtna på Bastiljen, knifvar lemnades aldrig af fruktan att fångarne skulle missbruka dem, Anrättningen bestod af svart bröd, en halfbutelj surt vin och Gud vet hvad för slags kallt uppstekt kött, frikostigt beströdt med aska. Det var allt; ganska säkert hade herr de Launay för billigare pris kunnat föda sina pensionärer. Äfven denna gång yttrade Philip ej någon klagan. Tyst satte han sig till bordet och, tack vare hans aptit, segrade den öfver den vedervilja som första åsynen af hans motbjudande måltid väckt. Medan han åt, ordnade fångknektarne sängen. Lussan hade redan glömt deras närvaro, då han oförmodadt fann uti sitt bröd en liten omsorgsfullt hopviken papperslapp, utan tvifvel en biljett, ett råd från någon okänd beskyddare. Philip ansåg det för ett misstag; endast sedan några timmar var han på Bastiljen, och hans vänner hade ännu ej hunnit att skrifva lill honom. För öfrigt, hvilken kunde tänka på honom i Paris, med undantag af den lättsinnige Chavigny, som för närvarande var sjuk och sängliggande? Chevalier de Lussan visade sig ju föga omsorgsfull om den son, för hvilken han blifvit en främling. Efter utseende hade denna biljett en annan bestäm-melse, och utan tvifvel var det genom en af fångvaktarnes förseelse, som den fallit i den nye fångens händer.