Aftonbladet – 22 februari 1855, sida 2

Hans starka kroppsbyggnad började duka under för dessa öfvermenskliga ansträngningar. Det var så mycket värdighet uti Lussans hållning att fångvaktaren, van vid fångarnes jemmerrop under fångenskapens första ögonblick, oemotståndligt intogs af djup aktning för sin nya gäst. Sedan han ordnat fängelsets eländiga möblering nalkades han den något drömmande men ej nedslagne Philip och frågade i mindre härd ton än vanligt, om han önskade något. Philip önskade få sitt linne och sina saker samt något att äta. Det kan ej dröja länge innan edra saker komma till kansliet och så snart de blifvit visiterade skall ni genast få dem. Hvad mat beträffar, är middagstimman redan förliden, så efter utseendet måste ni väl vänta till qvällen., Det är bra. Men kan ni åtminstone skaffa mig litet papper och hvad som behöfs för att skrifva? Papper? upprepade fångvaktaren, det är just det som är svårast att skaffa bär. Det beviljas endast åt de mest gynnade fångarne, och de få sig hvarje ark tillräknadt och numreradt, och då de hafva skrifvit på det lemnas det öppet åt guvernören till genomläsande. Och på den fot ni står med guvernören, tviflar jag mycket på att han beviljar er den nåden så snart. Må ske, jag skall hafva tålamod, återtog Philip kallt. Fångvaktaren betraktade honom tyst, skakade på hufvudet och gick ut. Derefter hörde fången fem eller sex lås och lika många riglar tillslutas. Flera timmar förflöto. Den till kropp och själ utmattade Philip satt alltjemt qvar på sin stol i ett tillstånd af medvetslöshet nära gränsande till vanvett. Mot aftonen då rummet nästan var fullkomligt mörkt, öppnades dörren med vanligt buller :och den lörnänmsta