Aftonbladet – 22 februari 1855, sida 1

PARIS KATAEKOMBER ). :Af ELIE BERTHET. ANDRA DELEN. VIL BASTILJEN. Låtom oss återvända till Philiph de Lussan, gom vi hafva lemnat på första gården till detta förskräckliga statsfängelse, utur hvilket ej en gång en engel kunnat flyga. I anseende till de höga tornen, som rundtomkring omgåfvo gården, liknade denna en afgrund hvari solen aldrig nedträngde. Under alla årstider herrskade der en fuktig och isande luft. Intet buller inträngde utifrån. Då vagnarne, som ditförde fångarne, rnllade på stenläggningen, förnams endast ett doft eko, likt det af en aflägsen åska. Fiakern hade stannat utanför hufvudbyggnaden, hvars yttre såg temligen bra ut, fastän fönsterna omsorgsfullt voro försedda med galler. Det var här som guvernören bodde. Så snart fången och hans vaktare stigit ur, skyndade deras anförare att afskeda kusken. Vagnen återvände öfver bryggan hvilken genast drogs upp. Derefter infördes Philip i ett mörkt och omöbleradt rum, som tjenade till förstuga för guvernörens våning. Luften som man här inandades var, som vanligtvis uti hospitaler och fängelser, täppt, vämjelig och illamuktande. På grofva träbänkar, fastsmidda rundtomkring väggarne, suto de brunklädda fångvaktarne, alla män med mma ansigten — samt flera livreklädda lakejer, som tillhörde guvernörens uppassning. Några spelade kort; och deras svaga hviskningar kunde ej förnimmas af andra än dem som deltogo i spelet. ) Se A. B. n:o 80—41 och 43,