Aftonbladet – 22 februari 1855, sida 1

Utan att låta störa sig kastade de en kall, nyfiken blick på fången, och den förnämste af fångvaktarne lemnade helt missnöjd spelet för att tala sakta med uppsyningsmannen. Ni får vänta litetv, sade han slutligen högt med grof 1öst, guvernören har främmande, Har ni visiterat fången ? Nej. Hvad fan tänker ni på? Visitera honom, så har ni sysselsättning medan ni väntar. Utan vidare krus började nu polistjenstemännen att tömma Philips fickor. De togo ifrån honom hans penningar, hans nipper och hans plånbok, de försäkrade sig till och med om att han ej gömde något vapen eller verktyg som sedermera skulle kunna underhjelpa ett rymningsförsök. Med sin öfverlägsna styrka hade Philip kunnat hindra denna skamliga undersökning, men han stod stilla och lät dem lugnt beröfva honom allt. Utan tvifvel ingåfvo dessa grofva betalta händer honom ej mindre afsky än de mäktige män som betjenade sig af dem såsom verktyg för att förtrycka och tillintetgöra. Knappt var visitationen slut förr än inifrån hördes ljudet af en ringklocka. Den förnämste af fångvaktarne skyndade fram till Philip och hans vaktare samt yttrade med hårdhet; Der komma fångar ut ifrån guvernören, som skola föras genom salen. Stadgsrne tillåta ej att någon får se dem; gå in här, och det fort! se så, raskt för fan ! Dermed skuffade han in dem i ett angränsande rum och slog igen dörren. Polistjenstemännen kände för väl Bastiljeis vanor för att förvånas, men fångvakt-rens råhet skulle i hög grad ha uppretat Philip, om ännu någonting kunnat uppreta honom. Mekaniskt såg han sig omkring. Han befann sig i en ovanligt stor matsal, hvilken liknade dessa svarta nedrökta restaurationssalar som