bevakas på nära håll, och om ni icke snart ändrar tanka kan klosterlifvet förlängas länge nog., Min fru,, svarade Therese med mild röst, om ni fillåter mig välja emellan nunnans svarta :slöja eller det ifrågavarande giftermålet, väljer jag slöjan Generalförpaktaren gjorde ett hopp. Min dotter nunna! utropade han ofrivilligt. Fru de Villeneuve var också öfverraskad; som vi sagt älskade hon sitt barn högt, och hennes nuvarande stränghet härledde sig egentligen från hennes öfvertygelse att en kraftfull vilja slutligen skulle besegra Thereses motstånd; men den unga flickans enkla och beslutsamma ton bevisade att också höri skulle blifva obeveklig. Det är bran, sade fru de Villeneuve och bet sig i läppen, abbedissan ger oss allt noggranna upplysningar öfver dessa skenheliga försök, hon förslår nog att skilja det sanna från det falska. Men nu slut... Min herre, ni är fri... och ni, min fröken, håll er färdig till i morgon -bittida. Therdse gjorde en djup nigning utan att säga någonting. Herr de Villeneuve hade rest sig, men han aflägsnade sig icke; hans tankar voro synbarligen delade emellan begäret att njuta af den honom tilldelade friheten och önskan att trösta den stackars flickan. Se så, min lilla unge, var snäll nw... sade han ängsligt och svängde om på klacken; jag skulle gerna ge ut en million för att få dig glad igen... må fan ta alla som göra dig ledsen!... Den satans pojken ser bra ut, det medger jag ; och sedan talar -han som en engel — familjen Lussan är ocktå af gammal adel... men kors hvad pratar jag för dumheter... tänk icke mera på den skojaren, min flicka, och du skall få de aldra dyrbaraste saker, en liten vacker vagn för dig ensamt, en tafla af Greuze och ett halsband af diamanter. .. Farväl mitt barn...