vetsförebråelser. Jag vördar alla edra bofallningar och jag skulle vilja uppfylla dem på bekostnad af allt, utom min samvet:frid. Haf medlidande med mig och fordra ej hvad jag aldrig kan samtycka tilll Jag ber er icke gilla mitt val, men åtminstone tvinga mig icke till att antaga ert... och kan jag aldrig få tillhöra den som ni sjelfve först bestämde til min make, skall jag till och med aldrigåterse honom här på jorden, så tillåten mig åtminstone att i tysthet och utan skam få begråta honom., Generalförpaktaren vände bort hufvudet för att dölja det intryck som detta rörande svar gjorde på honom, men fru de Villeneuve stampade med foten i golfvet och utropade i vredesmod. Romanfraser!.... Se der hvad de fördömda filosoferna lära barnen... att räkna, att disputera med föräldrarne! Detta samtal retar förmycket mina nerver, det måste hafva ett slut... Hör på, min fröken, är detta ert sista ord? Theråså svarade icke. Det är nog, fortfor fru de Villenetve och reste sig. Som ni ser min herre, hade vår förträfflige vän rätt; mildhet besegrar icke hennes dumma envishet: Min goda vän,, sade generallö paktaren blygt, Theråsåe är ännu i fösta wuibrottet af sin sorg och öfverraskning, hon återkommer nog sedermera till bättre och lugnare -känstor... låtom 0ss ännu vänta några dagar innan vi utföra det der beslutet!v... Vänta! jäså min herre, ni önskar då ati ert hotell ännu längre skall: tjera till fängelse. Har ni då ieke sjelf sett i afton hvartill -vår -uppstudsiga dotter är i stånd?... Att muta tjenstfolket och fly för att handlös kasta sig i alla möjliga äfventyr, är hvad v kunna vänta af henne; nej, nej jag vill icke