Aftonbladet – 21 februari 1855, sida 1

Jag vet icke sjelf... jag måricke bra... itet feber... säg, fru Durand, är min mori hotellet ?e Ja, hon har ännu icke farit till operan, ehuru det är ganska sent, och generalförpak:aren, som vanligtvis med så stor otåiighet åfvaktar middagens slut för att fara dit han allid far, har ännu icke begärt sin vagn... De äro begge i biblioteket, hverest de sedan mer än en timma språkat med abbedissan från Val-de-Grace. Ack fröken, det är en stor nyhet som berättas i dag! Hon hejdade gig nu, i hopp att Theråse skulle fråga henne hvilken denna nyhet var, men Theråöse teg. Fröken har icke förtroende till mig, fortfor fru Durand djupt suckande, och vill icke anförtro mig ina sorger, fast jag, som också sjelf varit ung es gång, nog förstår mig på unga damers lidanden; mitt hjerta är uppfyldt med öfverseende.x Och hvem behöfver ert öfverseende? sade Theråse torrt; jag har ingenting att dölja och ingenting att anförtro. Fröken är naturligtvis sjelf herre öfver sina hemligheter,, sade kammarfrun med en ny skenhelig suck; men det hindrar icke mig att taga djup del i den olycka som träftat den ädelmodige och förträfflige herr Phiiip de Lussan., Vid detta: namn spratt Theröse till, hennes ögon sköto blixtar. Philip de Lussan! utropade: hon, hvad har bändt Philip... herr de Lussan ? Fru Durand bade svårt att. qväfva.e.t.leen fe af belåtenhet; sedan återtog hon sin gråtmilda ton, som tydligt dolde en elak glädje, och svarade : Kanhända har jag haft orätt att berätta e1 saken, men ni hade ju i alla fall erfarit den . .