Aftonbladet – 20 februari 1855, sida 2

utöfning tillgång till vatten i större myckenhet är mer eller mindre behöflig. Alla dessa ändamål och användningar äro så mångsidiga och till en del äfven så ombytliga, att de — såsom hr Leijonancker, utan tvifvel ganska riktigt, anmärkt — för att uppfyllas väl och billigt, absolut fordra, att vid vattenlednin-: gens handhafvande eges en fullkomlig frihet att böja den efter alla möjligen uppkommande förhållanden, och att, derest denna frihet icke eges, de åsyftade fördelarne ej heller alla vinnas eller också måste öfverdrifvet betalas. Men mångfalden och i vissa fall ombytligheten af dessa ändamål gör det rent af omöjligt att så uppfatta dessa förhållanden och vilkor på papperet, att ett bolag skulle kunna vid dem bindas; och staden eller dess invånare blefve sålunda genom företagets öfverlemnande åt ett bolag alltid de förlorande. Det har, såsom oss synes, ganska riktigt blifvit anmärkt, att förhållandet i detta afseende är väsentligen olika i fråga om en vattenledning emot hvad det kan anses vara i fråga t. ex.l. om ett gasverk eller öfver hufvud hvarje sådan slags anläggning, som afser ett enda gifvet och bestämdt ändamål. Vilkoren kunna der på förhand så uppgöras, att det åsyftade ändamålet icke förfelas och att det allmänna åtminstone icke lider någon större olägenhet af ett öfvertagande bolags vinstbegär och slitningen med det enskilta intresset, än som på förhand kunnat beräknas och hvaremot nödiga försigtighetsmått följaktligen äfven kunnat vidtagas. Men icke så, när ändamålen äro så mångfaldiga och föränderliga, som i fråga om en vattenledning, efter hvad vi redan antydt. Också har erfarenheten i andra länder längesedan till fyllest ådagalagt, att de vattenledningar, som anlagts af kommunerna och öfver hvilka dessa egt att sjelfva förfoga såsom öfver sin egendom, bättre och fullständigare motsvarat ändamålen med dessa anläggningar, än de som varit enskilta bolags tillhörighet, trots den visserligen eljest allmänna erfarenheten, att arbeten för enskilt räkning oftast verkställas för billigare pris, än då de anläggas på allmän bekostnad. Sålunda erkännes äfven, att Londons och de flesta engelska vattenledningar, hvilka i allmänhet äro anlagda af enskilta bolag, i följd häraf vida sämre uppfylla åtskilliga fordringar, än t. ex. Hamburgs vattenledning, som är öfvertagen af kommunen sjelf, och flera andra af samma art. Hvad öfverståthållareembetet anfört rörande kommunens öfvertagande af anläggningen förtjenar derföre det allvarligaste bebjertande af församlingarnes röstegande ledamöter. Vianföra deraf följande: Förslaget om anläggningens verkställande för kommunens räkning anser öfverståthållareembetet utgöra en fråga af synnerlig vigt; och öfverståthållareembetet tvekar ej att uttala den öfvertygelse att, derest icke berörde väg för sakens utförande beträdes, utan företaget öfverlåtes åt enskildt bolag, de för kommunen päräknade vigtiga förmåner af vattenledningen komme att i betänklig män eftersättas. Detta torde isynnerhet blifva fallet hvad den för konsumenterna afsedda ekonomiska fördelen af företaget beträffar. Ty otvifvelaktigt är, att ett bolag, stiftadt med beräkning på enskild vinst, ej skulle ätnöjas med så låg betalning för det från ledningen tillförda vattnet, som kommunen, utan annat föremål än det allmännas gagn, vore i tillfälle att bestämma. Men icke blott härigenom komme staden och dess invånare att blifva lidande: det är äfven sannolikt att, om vattenledningsföretaget öfverlemnades ät ett bolag, detta ej skulle, åtminstone icke utan tillgodonjutande af betydliga förmåner från det allmännas sida, utsträcka vattenledningen till de mera aflägsna stadsdelarne, der endast en jemförelsevis ringa inkomst af anläggningen vore för bolaget att förvänta, oaktadt likväl inrättningens förläggande jemväl i dessa trakter så mycket heldre päkallas, som desamma bebos hufvudsakligen af mindre bemedlade och fattige, i hvilkas tillstånd en anstalt af förevarande beskaffenhet just är afsedd att åstadkemma så väsentlig förbättring. Och för öfrigt lärer med skäl kunna sättas i fråga, huravida, dä, såsom här är händelsen, vattenledningens anläggande förestafvas i främsta rummet af ett trängande behof att befrämja allmän sundhet och renlighet, samt inrättningen således skall gagna i helsovärdshänseende inom hela hufvudstaden, det må anses lämpligt att åt enskilte öfverlemna de med en så vigtig angelägenhets befordrande förenade omsorger, och om icke fast heldre kommunen bör af pligt finna sig uppmanad att dessa omsorger sjelf öfvertaga och på tjenligaste sätt fullgöra. Vi tro dessa skäl vara tillräckligt öfvertygande derom att, så vida en vattenledning för Stockholm skall åstadkommas, dess anläggande för kommunens gemensamma räkning otvifvelaktigt förtjenar attföredragas under förutsättning att det kan ske utan invånarnes alltför känbara betungande framför dess öfverlåtande åt ett enskilt bolag. Frågan blir således i första rummet: bör en sådan vattenledning åstadkommas? d. v. s. är den öfverhufvud för Stockholm önskvärd? Samt vidare: kan en sådan anläggning med sannolikhet utföras af kommunen sjelf, utan att hufvudstadens invånare komma att på ett alltför känbart sätt betungas genom en ny beskattning? Efter allt hvad som under ett par års tid varit taladt och skrifvet om den förra frågan, borde det visserligen nu vara öfverflödigt att säga något vidare derom. Som vi likväl förnummit, att inflytelserika personer lära finnas bland hufvudstadens invånare, hvilka ännu göra invändningar redan emot denna frågas bejakande, skola vi icke undandraga oss att ifven derom säga några ord. Men vi uppskjuta dermed till sist, och vilja först taga den senare frågan i betraktande eller den angående möjligheten för kommunen att utföra ett så stort och vidtutseende företag utan en för dess invånare betungande beskattning. På bedömandet af utsigterna i detta afseende kommer nemligen efter all sannolikhet sjelfva nufvudfrågans afgörande förnämligast att bero, och det är utan tvifvel hvarje röstandes plikt utt äfven åt denna ekonomiska sida af saken sgna den sorgfälligaste pröfning. Vi skola lerföre i morgon återkomma till en framställning af de förhållanden, som vid detta bedömande synas oss företrädesvis förtjenta af uppmärksamhet. UTRIKES.