Aftonbladet – 19 februari 1855, sida 2

rang hon så länge förgäfves efterlängtat, och hon kunde ej förlåta Therrese som genom sin envishet tillintetgjorde alla dessa lysande förslag. Det var också hon som aflägsnade herr de Villeneuve från sin dotter af fruktan att den faderliga svagheten skulle uppmuntra det arma barnets motstånd, som ej ville uppoffra sin lycka för sin familjs högmod. På aftonen andra dagen efter Philip de Lussans arrestering var Therese som vanligt ensam i sitt rum; detta var beläget i hotellets bottenvåning. En glasdörr ledde derifrån ut till den vidsträckta trädgården, till hvilken man. nedsteg ifrån en bred stentrappa. Vid trappans fot utbredde sig en vacker gräsmatta uppfylld med tusenskönor och violblommor och omgifven med blommande syren och rosenträd. Sittande i en förgyld länstol på trappan utanför sin dörr inandades Therese drömmande aftonluften, med ögonen vända emot allgerna. i den ståtliga trädgården, hvars make intet privat hus i Paris numera eger att uppvisa. Boken som hon nyss läst hade nedfallit till hennes fötter, och med hufvudet lutadt i handen syntes hon hafva inslumrat. Natten inföll småningom, luften var ljum och uppfylld med vårens alla vällukter. Pen nedgående solens sista strålar hade efterträdts af månen hvars silfverskifva långsamt sväfvade öfver trädtopparne. Pariserlifvets buller hördes här endast som ett svagt mummel så att man lätt kunde tro sig förflyttad till landets ensamhet, långt ifrån en stor stads stoj och skakningar. Rummet bakom den sköna drömmerskan var mörkt, tunga sidendrapester betäckte dörren så att den ljusa och sköna bilden af den unga flickan klart upplystes af månens strålar och tydligt framstod emot den mörka fonden. Therese var insvept i en vid sidenrock hvars talrika veck fullkomligt dolde hennes figur, endast det friska ungdomliga hufvudet och händerna, som trötta hvilade på ! stolens gaflar, voro synliga. Aftonvinden : susade emellanåt i trädens grenar och en