PARIS KATAKOMBER). Af ELIE BERTHET. — Salvien med glasögonen syntes betrakta Lussan med förvåning och beundran. Hvilken spartansk själv, sade han och snöt sig i en trasig näsduk, nåväl min herre... ske er efter önskan! . .. Erkänn endast! min välvilja och artighet på ort och stölle; ty hvad som nu måste inträfta, har ni er sjelf atf tacka för. ... Jag törs icke,, fortfor han och vek omsorgsfullt ihop sin smutsiga näsduk, som han åter nedlade i fickan, och nedteyckte den mycket luggslitna hatten öfver ögonen; vänta längre, jag skulle annars kompromettera mig, kanhända förlora, min plats... således ber jag er, värde medbroder, tusen gånger om förlåtelse för min djerfhet, men... i kungens namn arresterar jag er! Han fattade nu Lussans arm. Philip stannade som förstenad. Det hade ännu ej ett ögonblick fallit honom in att anse hr Salvien med glasögonen, versmakaren, skriftställaren, för en af polisens agenter, ehuru olyckligtvis vid denna tidpunkt dessa olika yrken ofta förenades. Han tänkte således ej på att göra motstånd, ehuruw hans medbroder ganska lösligen fasthöll honom, som: för att lätta hans flykt, men Philip skulle gj nudängre kunnat undkomma, om han än önskat det; ty tvenne karlar med misstänkt utseende veko om kajbörnet och spärrade. honom vägen; den person, som förut synts i Salviens spår, kom nu äfven fram, således var Philip på engång omringad af fyra, personer, mot -hvilkadet varit en dårekap att strida. Jag skall följa er mina herrar,, sade han stolt, ;men rörer mig icke... han-j-erarresteringsordert, Kommissarien har ett lettre de -cachet i sina händer,, svarade Salvien. sorgset. Ahl! ett lettre de cachet, jag behandlas ) Se A. B. n:o 30—40.