Aftonbladet – 17 februari 1855, sida 2

Gå vidare... stanna inte... och isynnerhet betrakta mig icke med denna förvånade min, man kunde misstänka något... rädda er, tro mig, här i trängseln skall ni lätt kunna komma undan... jag skall förfölja er, skrika, kasta mig öfver er, men tveka då icke att stöta mig tillbaka, gif mig ett slag, ett duktigt, om så fordras... jag vet nog någon som. skall belöna mig! ... Nå, är nii ordning . .. Spring ... spring då!... Men min herre bvem är ni egentligen ? Jag har ju sagt er att jag kallss Salviem med glasögonen; jag, trodde att ni redan kände: mitt namn och att ni vid första ordet skulle förstå allt. Den högvördige abbå de la Cror ; bar väl segt er... med ett ord js är. en lärd ... en författare... en tidningsskr vare som ni, och man bör hjelpas åt mm pröder mellan; således rädda er, min hov och håll er undan tills faran är öfver. H Och hvarför skulle Jag ay, VY in herre ? frågade Philip den såkall2.36 Se vien med glasögonen. Hvarföre gömma mig? Jeg har aldrig begått någon dölig ge .ning. Han ville åter fortsätta sin väg betoåt.t(fEl En dålig gerning,, äte .rtog hans sällsamma interlokutör; hvad betr der det! Det finnes mänga i och för sig sjelf ganska prisvärda handlingar hvilka änd 3 blifva farligare än dåliga gerningar. Det, veta vi bäst. Philip tänkte då hastigt på den kungliga biljetten sora han qvällen förut så djerft sönderrifvwit. Trolig wis kom faran derifrån; men hvem hade förr adt honom? Han ville ej längre grubbla öfver den tysta frågan, utan höjde stolt upp huf ;udet och sade med hög röt: Om jag 7adragit mig någon högt uppsatt Persons Ow lja så må jag då sjelf lida följderna der af. Det anstår mig hvarken att gomma PI jig eller fly. (Forts. följer