Aftonbladet – 16 februari 1855, sida 2

hans angenäma drömmar. Förmodligen kommo dessa sånger från något underjordiskt kapell hvilket ej stod i någon förbindelse med dessa grafvar, hvarföre nya försök egentligen ejlönace mödan. Han förnyade säledes ej sina försök att väcka den olycklige ynglingen till den sorgliga verkligheten, utan fortfor att stödja honom, mumlande: Hvarföre afundas honom den enda sällhet han numera kan njuta ! Chavigny fortfor att sofva, och de högtidliga tonerna dogo småningom bort. Plötsligen började Philip hårdt skaka den sofvande abben och uraktlät alla de nästan moderliga försigtighetsmått som han förut iakttagit. Fort, Chavigny !... Upp,, utropade han. Ett ljus... hör du jag ser ett ljus, det är någon i gångarne, Titta der nere... Chavigny, vakna; vi äro räddade ! Sedan höjde han sin röst och utropade med nästan öfvernaturlig styrka: Hitåt! Hjelp! hitåt! I himlens namn, öfvergif oss icke! I yttersta ändan af ett galleri syntes verkligen en röd, lysande punkt. Detta ljus syntes orörligt, eburu det förmodligen var i rörelse. Hitåt! upprepade alltid Philip med sin stentorstämma, medan han stödde den arme Chavigny, hvilken ej kunde hålla sig upprätt. Chavigny, jag ber dig... försök! Återkom till dig sjelf. En minuts dröjsmål kan förderfva 088... mod! Jag ber dig . . . modls Hvar är jag? frågade den arme abbån. I gångarne under Paris; vår död var nyss säker, men Gud vill nu rädda oss. Ser du ljuset! Der finns någon som kan rädda oss. Framåt, Chavigny... om du älskar lifvet så försök — ännu en kraftansträgning eller vi omkomma !