Aftonbladet – 16 februari 1855, sida 1

PARIS KATAEOMBER ). Af ELIE BERTHEET. : ÅNGEST. Under flera timmars ud irrade våra hjeltar framåt; de läto slumpen bestimma koiridorerna och hvalfven; de trodde sig redan hafva gått flera lieues eburu kanhända de endast gått omkring i en cirkel, hvilket ofta inträffar under dylika omständigheter; i alla fall upptäckte de iogenting som liknade en utgång, inges half solstråle nedkom från hvalfvet för att fröjda deras af mörkret uttröttade ögon. Alla dessa ställen förekommo dem Lkay;. öfverallt större eller mindre atelieer stödda af pelarrader och omgifoa med långa och smala korridorer. Ofta tvingade jordras de stackars unga männen att vända om, På flora ställen nästan gingo de i högt vatten, hveraf dessa hvalf under vis-a delar af året måste öfversvämmas, men de beklagade sig ingalunda öfver detta obehag, ty de kunde åtminstone begagna detta SR och friska vatterivati släcka den törst som förtärde dem. Under denna hemska vandring upphäfds de emellanåt höga rop i hopp att. möjligtvis höras ofvan på jorden. En eller tvö, gånger de de sig tydligt: hörs vagnars rullande öfver .deras. hufvud; förmodligen passerade de. under någon mera besökt gata, och det varckärror som toro till torget med matyaror, Detta grannskap med de lefvande ökade ännu mera deras ångast. En.annan gång stannade de plötsligen; det förekom dem som om någön laskat i vattnet bakom. dem och åter trodde å sig förföljda, men: vid närmare eftersinnande; iansågo, de detta ljud härleda sig från Se A. B. n:o 30—38.