Aftonbladet – 15 februari 1855, sida 1

Härmed närmade hansig den uppgifna punkten, åtföljd af Chavigny. Olyckligtvis framställde detta galleri svåra hinder för deras jagt; det var smalt, oregelbundet och uppfyldt med täta pelare och ruiner; då Philip tittade i hålorna mellan pelarne trodde han sig åter se den menskliga figuren, som långsamt smög sig bakom grushögarne. Här, Chavigny! utropade han och visade abben med handen den post denne borde intaga. Mota honom... Och ni, hvem ni än mä varav, fortfor han och vände sig till den okände personen, stanna ett ögonblick! Vi vilja er intet ondt; vi önska endast försäkra 088 OM..... Död och afgrund ! Dessa sista ord uttalade Pbilip med så djup förtviflan, att intet skulle kunna återgifva den; ty en faslig händelse inträffade, hvars alla rysliga följder Philip blixtsnabbt beräknade. Då Chavigny sprang för att mota den okände, stötte han sig och föll mot en grushög. I fallet rullade lanternan ett stycke derifrån och slocknade ögonblickligt. Dessa hemska ställens eviga mörker hade återtagit sitt välde. Några minuters hemsk tystnad uppstod. Philip, vanligtvis så modig och så djerf, kände liksom en dödskyla i hjertat. Chavigny!s utropade han slutligen med orolig röst, min bästa Chavigny, hvar är du? Här! sade abbån, som långsamt uppreste sig från ruinerna, Är du sårad ? Nej, icke hvad jag tror. Men jag söker den satans lanternan utan att kunna få rätt på den. Har du då något medel att tända på den igen? Nej, gudnås !n Må då Gud vara med oss! Detta slags bön i detta högtidliga ögonblick syntes verka som en elektrisk stöt på den lille abbn. Philipp, frågade han med darrande röst; anser du det för omöjligt att utan ljus hitta till trappan som leder till gatan Vaugirard? Jag tror att vi nog, tack vare våra försigtighetsmått, skola kunna lyckas.,