Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 2

eller parisarne under första tiden af franska monarkien, ännu förekom ny. Denna långa, raka och hvita gång framställde hvarken storhet eller karakter; man väntade ett jätteverk och fann en mullvads håla. Abbån uttryckte sin förvåning. Vähta, sade Philip lugnt, vi komma ju icke hit för att göra historiska undersökningar; låtom oss gå längre fram, kanhända tinna vi der någon för oss passande plats. Som du vill, sade abbån lugn ; Plutos rike är icke så svart som man förmodat. Och jag som trodde de här -hvalfven så vidsträckta och stora, en tjock munk kunde ju knappast komma fram, och lilla Guimarge från operan skulle icke kunna göra ett halft entrechat engång ! Philip och Chavigny fortsaite sin promeuad. Snart märkte de ett nytt galleri till höger, så ett till venster, så ett annat, och sedan ännu flera. Alla dessa gallerier voro hvarken bredare eller högre än det första; men de syntes deremot sträcka sig vidt omkring. Lussan föreslog att de af nyfikenhet skulle följa en af sidogrenarne, hvilket de äfven under några minuter gjorde; samma utssende, samma mängd af vägar hvilka oupphörligt korsade hvarandra. Af fruktan att gå vilse återtogo de hastigt sin första väg. Abben upphörde att skratta. Vid Pluto! sade han, små distraktioner kunde bär ha farliga följder, jag skulle icke vilja promenera i de här gångarne då jag söker efter rim.n Jag är ledsen öfver att vi icke försett oss med ett trådnystan till vägledning i denna labyrint, svarade Philip allvarsamt, men vi äro ju nu i gången som går i rak linie från vår trappa; således är det ingen fara.n Inom några minuter uppnådde de en stön plats eller, som det på stenbrytarnes språk kallas, atelier; i denna atelier korsadesig åtta olika vägar. Taket var här högre än i gallerierna. Små pelare af det simplaste och tillika