Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 1

PARIS KATAKOMBER ). Af ELIE BERTHET. Det är intet skäl, min kära Philip, kungens ynnest är liksom solen, den upplyser hela verlden. Och för öfrigt vår familjs gamla tjenster, mina -personliga uppoff...... Den unga Lussan log bittert. Min far,, sade han kalit, ehuru ni anser mig helt okunnig i dessa ämnen, vet jag alltför väl huru hofvet belönar både gamla och nya tjenster... säg mig åtminstone, har ni fåt detta papper ur kungens egen havd? Lika godt, då hans löften bestärvadt realiSeras.n Det är icke nog min herre, jag besvär er, sög mig... Nå om du nödvändigt vill ha reda derpå, så har jag icke sett kungen; utan jag har åtnöjt mig med att lemna min ansökan til en person som åtnjuter kungens oinskränkta förtroende., Och hvilken är denne mäktige beskyddare, kan ni säga hans namn., Det vill jag icke... du har ju så löjliga fördomar mot vissa inflytelserika personer., sDet är nog, min herren, svarade den unge mannen sorgligt; om ni vägrar att nämna denne okände beskyddare, så är det förmodligen emedan hans namn icke kan nämnas bland hederliga personer. Jag förebrår eringenting, vi ha endast olika åsigter öfver nutidens personer och händelser. Jag bör till och med tacka er för edra bemödanden att försäkra min lycka, men dessa välgerningar vanära, dessa skänker nedsmutsa; jag antager hvarken den ena eller den andra. Han sönderslet med dessa ord kungens skrift och kastade bitarne långt ifrån sig. Philip, Philip, du är en dåre! utropade chevalieren. Olycklige, hvad har ni gjort! sade fru de Villeneuve med förtviflan. ) Se A. B. n:o 30—36.