Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 1

uppretade fruns vredgade och skarpa röst från andra ändan af den stora våningen. Chevalieren och hans son voro allena i salongen. Philip, sade slutligen chevalieren sorgset, ni inser icke och ni skall aldrig kunna förstå till hvilken grad ni har orätt, huru vansinnig ni är! men må er vilja ske. Jag kar gjort min skyldighet. Du tror dig starka, tillade han och återtog sitt vanliga cyniska leende, emedan den lilla älskar dig; tro min erfarenhet, du skall aldrig lyckas här mera... möjligtvis kan: du skaffa dig flickan, men hemgiften får du aldrig.v ; Min kerrel utropade Philip utan att bry sig om att dölja den vedervilja som fadrens ord ingåfvo honom. : Nå, nå, det är ju alltid så, vi komma aldrig att förstå hvarandra. Handla således som du vill. jag tvår mina händer.... Och nu Philip skola vi lemna detta hus; fru de Villeneuve bar tydligt nog gifvit oss värt afsked, för att vi längre skulle trotsa hennes ondska; oaktadt hennes förnäma fasoner är hon en parvenu.... Man kan föröfrigt frukta allt af en vredgad qvinna.n Han lade sin arm i Philips och drog honom med sig ur hotellet. På gatan höll en fiaker som väntade på chevalieren. Då han skulle stiga i den, sade han till sin son: Jag far nu till fru de Saint Marceau, presidentska för en af de modernaste biribiklubbarne, säg min gosse har du lust att våga några Jouis?... det skulle muntra upp dig., Hjertlig tack, min herre, jag spelar aldrig. Likagodt då; du är och blir en enstöring... nå vil du att jag låter köra dig dit du nu ämnar dig, ty gatorna :ro smutsiga och du kan smutsa dina silkesstrumpor., Ännu en gång tack min herre, men jag ämnar mig endast några steg härifrån till en vän.v .Som du vill... apropos hur är det fatt med kassan? dina inkomster äro inskränkta nog, advokatanställningen vid Chatelet inbringar icke mycket... Kanhända skulle nå