Aftonbladet – 13 februari 1855, sida 2

uppgiften i lord Palmerstons organ Morning Post,, att om fred icke nu med det första kan ernås, franska kejsaren i spetsen för en armå skall :operera mot Ryssland i det medlersta Europas. --Der har man: en antydning om det stora europeiska kriget, sådant man anat att det skulle framgå ur de orientaliska förvecklingarne. Kommer det derhän, lärer det väl icke bli stora utsigter för Preussen eller andra stater att upprätthålla neutraliteten, och det torde då äfven vara godt för mindre makter att ha ett ord med i laget och icke vid en kommande stor europeisk uppgörelse betraktas såsom viljelösa ting, hvarmed man gör hvad man behagar. : Rörande Preussens ställning för ögonblicket har man ingen nyare underrättelse af vigt. General Wedel har haft audiens hos kejsar Napoleon och till honom öfverlemnat ett egenhändigt bref från konungen af Preussen. Under det flera blad förut försäkrade att hr v. Usedom från London redan hade hemkommit till Berlin, uppgifves nu i en telegrafdepesch att han från London begifvit sig till Paris. Den engelska ministeren har ändtligen rekonstituerat sig under Palmerstons presidium. Tre medlemmar af det gamla kabinettet, Aberdeen, Russel och Newcastle, ha afgått; man känner hittills blott en enda ny ledamot af regeringen, krigsministern, lori Panmure. Såsom ett tecken på det rekonstituerads kabinettets afsigt att föra kriget med mera eftertryck kan man tyda dess första åtgärd, utfärdandet at en sträng proklamation mot alla förbindelser med Ryssland. Det sardinska konungahuset drabbas hårdt af ödets slag. Sedan för omkring en vecka tillbaka rykten här varit gängse, att både konungen och kronprinsen af Sardinien hastigt skulle aflidit, hvilka rykten lyckligtvis befunnits vara ogrundade, bragte telegrafen i går den underrättelsen att hertigen af Genua, konungens broder, aflidit. Det är det fjerde offret som döden på en mycket kort tid skörda inom den sardinska konungaätten. Vi hoppas att Sardiniens unge konung i sina undersåters varma deltagande och ohycklade tillgifvenhet finner en tröst under de enskilde sorgerna, och att denna tillgifvenhet ytterligare uppmuntrar honom till fullföljande af der frisinnade och manliga politik, hvarigenom hans regering utmärkt sig. oe ok