Aftonbladet – 13 februari 1855, sida 1

olyck!iga modren öfverlefde ej länge sin dotter; inom ett års förlopp voro de begge döda. Stora tårar rullade långsamt utefter fröken de Villeneuves bleka kinder. Ja, Philip, utropade hon häftigt, ni har rätt att hata honom och jag förenar mig af hela min själ i detta hat., Men, Theråse, mitt hat är icke overksamt; jag inskränker mig icke till endast onyttiga utbrott af vrede; ni måste afhöra min bigt, Theråse, ty ni bör helt och hållet känna huru uppfyldt af storm och skeppsbrott det haf är, på hvilket er kärlek bör följa mig. Jag hör till den här af modiga män af alla stånd och åldrar, hvilka genom böcker, ströskrifter eller tidningar djerft uppträda emot sedeförderfvet, styrelsens missbruk och hbofvets laster, och hvilka anse reformer för ett oafvisligt behof. Jag är stolt att räkna mig bland de djerfvastes antal och att dela deras uppoffringar, deras faror Det blir ett nytt skäl för mig, Lussan, att högakta och älska er. Philips sköna drag strålade af stolthet. Theråse, min högt älskade Thåeråse, utropade han; det som skulle förskräcka hvarje vanlig qvinna uppeldar då verkligen edra ädla känslor och lifvar ert stolta mod; jag anade det, eburu jag fruktade att er uppfostran, er familjs fördomar... Men har ni äfven beräknat att, i fall vi skulle kunna kullkasta de hinder som åtskilja oss, en dag kunde komma, då er förtalade make kanhända måste gå i landsflykt eller småningom förtvina i ett statsfängelse ? Vid denna dystra förmodan ötverfor en hastig blekhet Theråses nyss så lifvade drag. Må Gud bevara oss från sådana olyckor,, sade hon; men om han skulle låta dem inträffa, hoppas jag att han äfven ger mig n trogen makas mod och en kristlig qvinnas undergifvenhet. Philip föll besegrad till hennes fötter och betäckte hennes händer med kyssar. Den unga flickan lade sjelf sitt hufvud på hans axel och under några minuter blandades deras tårar.