Aftonbladet – 12 februari 1855, sida 4

(Införes mot betalning.) Uti Hallands Posten no 8 för innevarande är har redaktionen på visst sätt varnat Stockholmsboarne att icke lyssna till de i Aftonbladet införde annonser derom, att Hallands eller så kallad Halmstads lax der tid af äret — Januari månad — skulle finaas i hufvudstaden, emedan nämnde redaktion anser det icke föfenligt med sanning att lax från Halland då till häfvudstäden anländt. Med anledning deraf har insändaren ansett sig böra till vederbörandes kunskap, meddela följande: Ehuru, som redaktionen af Hallands-Posten ganska riktigt anmärkt fast den misstagit sig om tiden för otillätet fiskande, all laxfångst, denna tid af äret, är vid högt vite förbjuden, har, icke dessmindre, säväl i Ettran som Wiske åar (mähända äfven i andra vattendrag i Halland) och på fjerdarne vid dessa åars utlopp, under säväl föregående som innevarande ärs förbjudna fisketid, fångats icke obetydligt lax, af lika stör och god beskaffenhet som den, hvilken fångas under tillåten tid, ock hvilken lax uppköpts och uppköpes färsk af spekulanter, hvilka läta iöka den i städerna Falkenberg och Warberg, för att sedan transporteras till hufvudstaden, hvarest dep, såsom af lika god qvalite med lax fiskad i Nissaän vid Halmstad, säljes, under benämning af Halmstads lax. Insändaren vill derföre upplysa, då han noga kän-: ner förhållandet, att, såväl från Falkenberg som Warberg, under loppet af nu förbjudna fisketid, blifvit, snart sagdt, med hvarje till hufvudstaden afgäende diligens, afsändt icke obetydligt — och för nägra veekor sedan afgick, med nämnde lägenhet, frän Warberg till Stockholm, på en enda gäng, omkring 600 skälpund rökad lax. Häraf torde inses, att de annonser, som, i ifrågavarande fall, blifvit införse uti Aftonbladet, äro med sanna förhållandet fullt öfverensstämmande. Enligt Kongl. Maj:ts nådiga resolution af den 14 Nov. 1851 är allt fiskande af lax uti alla vattendragen i Halland frän d. 1 Sept. till d. 1 Mars förbjudet, vid vite af 50 rår bko. Detta läter visserligen strängt, och man borde förmoda, att ingen vägade utsätta sig för så höga böter mot att fänga en eller annan fisk, men sä är Lkkfullt icke förhållandet. De privilegierade fiskena — Kongl. Maj:ts och kronans menigheters eller enskildes — kunna icke af deras egare eller innehafvare under den förbjudna tiden nyttjas — om än desse möjligen ville af en slik öfverträdelse sig begagna — emedan laxgärdar och fiskenas uppsättande ej kan låta sig göra med mindre det blefve allom kuanigt, och dessa säledes ögonblickligen skulle upptäckas och näpsas. Deremot eger ett annat förhällande rum med smygeller sä kallade tjuffiskare, hvilka bedrifva sin handtering om nätterna med smärre drefoch sättgarn, i strömmar och på fjerdarne, der de idka sin lönande rörelse, utan att kronobetjeningen, med all ospard vaksamhet, kan dem ertappa — ätminstone icke en på hundradet. Nu frågas: är det af behofvet päkalladt att laxfängst icke bör idkas på sex månader af året, och är det verklig mening med att hämma allt fiskande under denna tid? Hvarföre icke då göra det tilägg i författningen, att all lax, färsk eller rökad, hvarest den anträffades under förbjuden fisketid vore konfiskation underkastad, såvida icke styrka; kunde, att de: samma vore fiskad i tilläten tid. Genom ett sådant stadgande tror insändaren och många med honom, att det olofliga fiskandet ovilkorligen skulle försvinna, emedan spekulanter, äå denna begärliga fisk, ej vågade upptäcka sig, då risken vore så stor, och smygfiskaren, i brist på afsättnirg, ansäg sig tvungen nedlägga sin nattliga rörelse. Förbudet mot fiskandet står endast nu som ea tom fras på papperet — till stor skada och men för den privilegierade och laglydige fiskarer , men till fördel för den lagöfverträdande tjuffiskaren. Önskligt skulle derföre vara om vedervsörande ville taga denna sak i närmare skärskådande, dä måhända inses kunde, att den nu föreslsgna ändringen i författningen vore af behofvet påkallad. Warberg i Februari 1855. Icke laxfiskegare och icke laxzköpare. ———— ALAT NAONEEREASOE