historiskt museum i er pedantiskoch oskön stil; ett kaffehus i mohrisk. smak och ett täckt schweizerhus, som tjenar direktorn till boning. Hufvudbyggnaden innehäller en samling af uppstoppade djur som till största delen lefvat i Äntwerpens zoologiska trädgärd. Man skulle kunna kalla detta ställe anläggningens Elysium, ty de här befintliga, om också förträffligt preparerade foglarne och däggande djuren äro dock endast skuggor af hvad de i lifvet varit. En afdelning af museet innehåller förvaringsrummen för de lefvande köttätande djuren, bland hvilka förtjena att nämnas en tiger, en tigrinna, ett lejon frän Senegal, en panter och en kaguar från Paraguay. En annan afdelning tjenar till boning för foglar från tropikländerna. Här snattra, pipa och fröjda sig, i den lifgifvande värmen från ugnen, papegojor, aras och en mängd andra foglar, som utmärka sig genom sin lysande fjäderdrägt. I ett hörn af detta åt foglarne upplätna rum ser man en krokodil, som frän den 15 September till den 15 Maj ligger i ett slags dvala Midt i trädgården ligger en för middagssolen öppen byggnad, deri två giraffer, två elefanter och flera ahtiloper från Senegal befinna sig. De idislande djuren spatsera omkring i parkanläggningar, som blott äro omgifna af ett fint stängsel; man ser bland dem en bock från Azoriska öarne. I en mängd burar her bergeras en ganska rik samling af roffoglar; i andra äter, som äro särdeles smakfulla, finner man höns från Senegal, den heliga ibis, den röda ibis från Brasilien, den kinesiska anden, den bekronade dufvan, demoisellen från Numidien och flera andra utländska foglar. Öfver dessa fogelhus är byggd en vattenreservoir, i hvilken alla arter af Europas simfoglar snattra, simma, dyka och kämpa. Öfver allt bland träden och buskarne ser man boningar för djur, som utgöra högre eller lägre länkar i varelsernas kedja. I apornas hus är isynnerhet ett exemplar af en särskild apart från Filippinerna märkvärdigt. Vidare kommer man till förvaringsrummen för björnarne. Om söndagarne dä vädret är vackert föra fruntimren i Antwerpen sina barn hit, för att låta dem mata björnarne med bröd. Det sällskaps historia, som anlagt denna zoologiska trädgård, är följande. År 1843 grundades sällskapet genom en af åtta medlemmar be-tående komite. Na tarforskaren Kets utnämndes på lifstiden till direktor för den zoologiska trädgård som man ärnade anlägga. Medelst ett lån af 100,000 francs blef man i stånd att inköpa en passande plats och uppföra nödige byggnader. År 1847 blef platsen utvidga. Kostnaderna för anläggningens underhåll uppgå numera till nära 100,000 francs ärligen. Denna summa åstadkommes dels genom entråafgifien, som utgör 1 franc och som hvarje besökande måste erlägga, dels genom försäljandet af utländska, till större delen i zoologiska trädgården uppfödda foglar och andra djur, och slutligen genom de afgifter sällskapets medlemmar erlägga, först vid deras inträde i sällskapet (20 francs) och sedan ärligen (24 francs). Mängden af besökande är betydlig, och ledamöternas antal uppgår för närvarande till 2500. Anskaffandet af djuren underlättas betydiigt genom åtskilliga ledamöters förbindelser med sjökaptener. För öfrigt, då alla sällskapets medlemmar betrakta sig som egare till anläggningen, är det naturligt att de täfla med hvarandra i att befordra dess bästa, medelst samlingarnes underhållande och förökande. Förvaltningen af den zoologiska trädgården bestrides af alla de ledamöter som intressera sig derför; under deras vård äro de naturhistoriska rikedomarne ställda, och öfverallt i förvaltningen af dessa rikedomar spårar man den anda af ordning och omsorgsfullhet, som framkallas af ett gemensamt intresse. Öfverinseendet öfver ett menageri erfordrar en betydlig och till detaljer sig sträckande sorgfällighet. För att bevara djur, som äro födda i så olika klimater, vid lf, är en praktisk kännedom om deras natur, deras behof och vanor oundgänglig. De förluster det naturhistoriska sällskapet i Antverpen lidit hafva varit obetydliga, och resultaterna af dess bemödanden förtjena allt erkännande, isynnerhet då man besinnar huru mycket det på få år åstadkommit. Det af Antverpens invänare gifna exemplet saknade icke efterföljd. Mot slutet af 1851 grundades i Gent ett sällskap för arläggandet af en soologisk trädgård. Sällskapets kapital, som i början utgjorde 300,000 francs, steg 1853 till 450,000 d:o. Platsen, som smäningom utvidgades, omfattar nu en yta af mer än 5 hektarer. Invånarne i Gent, hvilka början blott motsträfvigt lyssnade till uppmaningen att grunda en naturhistorisk förening, täfla numera om äran att få inträde som medlemmar i sällskapet. Ledamöternas antal utgör redan 4000. Den zoologiska wrädgärden i Gent besitter nu en samling af 700 lefvande djur, hvilken dock lidit stora förluster; så hafva t. ex. en krokodil och en isbjörn nyligen dött, den förra af trånad efter sin brännande sol, den sednare af längtan efter sina isfält. Dylika förluster äro under tidens lopp oundvikliga. För öfrigt befinner sig Gents zoologiska trädgård i det mest blomstrande tillstånd. Direktorn, en driftig och för sin befattning på det högsta intresserad man, har tillvägabragt förbindelser med de länder från hvilka man vanligen hemtar sällsynta djur. Pekuniära medel finnas i öfverflöd. Under det förflutna. året har inrättningen haft en inkomst af 65,000 fr., då deremot utgifterna endast uppgått till 48,000 d:o. Liksom den zoologiska trädgården i Antwerpen, är den i Gent äfven helgad åtstudier och sällskapsnöjen. Under den vackra ärstiden uppföras minst en gäng i veckan konserter af militärmusik, som locka talrika besökande. Stadens damer komma i all sin stät, dels för att se djuren, dels för att sjelfve blifva sedda. Hufvudstaden i Belgien, Brässel, har icke beller stannat efter, ehuru dess zoologiska trädgärd ännu befinner sig i sin första barndom. Platsen ör ganska stor och planteringarne täcka, hvarjemte man redan uppfört några vackra byggnader. Djurens förvaringsram äro så inrättade att de, medelst lämpliga försköningar, så mycket som möjligt aflägsna frän åskådaren tanken på tvång och fångenskap, hvilken alltid uppväcker sorgliga känslor. Samlingarne äro ännu torftiga. Fyrfotadjuren äro hittills blott representerade af hundslägtet, och foglarne af hönsslägtet. Förlosterna hafva varit ganska stora och bevisa att konsten att bevara främmande djur vid lif är en erfarenhetens och praktikens konst. Fyratio år, sade direktorn, har jag skött min befattning, och dagligen får jag lära något nytt. Säkerligen sza!l äfven Brässells naturhistoriska sällskap med tiden öfvervinna de första svårigheterna. Den unga a läggningen lockar redan mänga besökande, och alltjemt anskaffas nya djur. Inrättningen af de naturhistoriska sällskaperna, sådana de uppstått i Belgien, är som man finner helt enkel. En organiserande komit6 bildar sig. Denna komitå utnämner ett förvaltningsråd och en direktor. Ett för företagets hörjan tillräckligt kapital insamlas genom aktier. Derpå skrider man till inköpet af en passande plats. Att denna är väl vald är hufvadsaken. För djuren från de heta eonerna måste dev bafva en för middagssolen utsatt yta, och likaiede en mot norr öppen för de kalla ländernas djur samt derjemte ett sumpigt ställe för vattendjuren. Har inrättningen en gång kommit till stånd, så underhåller den sedan sig sjelf. Uppköpandet af djuren är i allmänhet öf.erlemnadt åt direktorr, som till den ändan måste sätta sig i förbindelse med resande, med