gar utan afseende på protest från egaren, och -att denne, om han vågar .köra ut de våldsamt inträngande, bör vara skyldig ått böta såsom för polisbetjents öfverfallande. Att en sådan öfvertygelse verkligen måtte funnits hos honom, bekräftas dessutom af samme mans handlingssätt vid ett annat tillfälle, då han lät skicka efter smed och dyrka upp dörren till mag. Munck af Rosenschölds igenlästa rum, för att tillställa honom en kallelse. Vi lemna derhän, i hvad mån en sådan föreställning om en polistjenstemans obegränsade makt öfver andras hemvist, må i moraliskt afseende lända hr Jäderin till ursäkt; men hvad man utan misstag kan säga, är att denna till andan helt och hållet ryska uppfattning af maktfullkomlighet äfven hos underordaade icke gerna kunde hafva uppstått, om icke den högre myndigheten eller polisstyrelsen hade öfversett dermed vid åtskilliga föregående tillfällen. Det är ganska möjligt att polismakten hvilken, likasom hvarje annan makt gerna utvidgar sig så långt den kan och har större frestelse dertill än de flesta andra, icke af egen drift skall sätta en gräns för sådana missbrug som det bär inträffade, och ett skäl till sådant antagande är, att kommissarien Jäderin icke veterligen fått någon tillrättavisning af sina förmän, åtminstone icke offentligen, för sitt sätt att gå tillväga mot boktryckaren Ekbom. Härmed vilja) vi i öfrigt icke heller hafva framställt något svårt klander mot det närvarande öfverståthållareembetet, som i allmänhet visar mera humanitet än f:llet varit tillförene. Förhållandet är möjligen, att de som bekläda denna myndighet, i sin ordning helt enkelt tycka att det bör så tillgå, som vid det omförmälda tillfället visat sig. För den enskilde medborgaren och allmänheten måste likväl saken presen: tera sig annorlunda. Att polisinrättningens tjenare genom prejudikat eller häfd upphöjas till herrar öfver alla andra i ett så kalladt fritt samhälle samt hafva rätt att efter godtycke sträcka denna sin makt ända in i deras enskilda boningar, har påtagligen ej varit lagstiftarnes mening, då lagen särskildt föreskrifver i hvilka fall visitationer skola få anställas, och regeringsformen, som i alla fall ännu existerar på papperet, säger att konungen, — skall ingens fred i dess hus störa eller störa låtan, hvilket dock påtagligen skett i Jet ifrågavarande fallet. Det kan, med ett ord sagdt, icke vara allmänheten likgiltigt, om det ryska systemet skall få begynna att, på sådant sätt som här in casu skett, utbilda sig i den svenska hufvudstaden; och derföre har man allt skäl att med intresse emotse hvad utgång denna sak kommer att få vid domstolen. ÅAlskare af hemfriden. fr: maa 2 0 RR KSR An