Aftonbladet – 12 februari 1855, sida 2

financier naturligtvis penningar framför allt annat... min mor är, oaktadt sin verkliga godhet, ärelysten och drömmer om höga äreställen . . . jag tänker hvarken på guld eller äreställen. Philip de Lussan, jag har gifvit en min kärlek, den tillhör er för evigt ! Må himlen belöna er Thårese... men skall ni äfven ega mod. .. Jag kan icke lofva att en dag tillhöra den som jag utvalt till min make; men jag svär heligt att aldrig tillhöra någon annan. Theråses hela person uttryckte i detta ögonblick så mycken fasthet, att Philip ej ett ögonblick längre tviflade på hennes uppriktighet; han fattade eldigt hennes hand och tryckte den till sina läppar, men släppte den hastigt och började häftigt gå fram och tillbaka på golfvet. Thårdse, sade han ändtligen, och återtog sin plats vid hennes sida, det är tid att vupplysa er om hvad ni utsätter er för genom att blifva min maka... tvenne känslor uppfylla mitt hjerta: min djupa och obegränsade kärlek till er, och ett inrotadt hat till det förstörda samhälle hvaruti vi lefva. Jag vill icke bedraga er... min ömhet för er skall aldrig kunna förändra min politiska tro ... Hvarföre skulle jag då inte kunna dela den, Philip? Också jag afskyr orättvisa, laster och feghet... hör på, mm vän, jag vill anförtro er någonting... jag eger en hemlig nyckel till min fars bibliotek, och der läser jag till en del alla de arbeten hvilka rösta för sedernas reform och som omtala den nuvarande tidpunktens många stora missbruk och fel; allt förstår jag icke, Philip, men jag anar mycket; likväl har jag förgäfves sökt att finna förklaring till det djupa hat som ni, till naturen så mild och god, egnar kungen, Det är då honom som ni tillskrifver alla de olyckor och all den skam man klagar öfver? Och ändå, Philip, påstås det ju att kungen är er familjs och isynnerhet cr fars särskilda beskvddare och vän ?