Aftonbladet – 12 februari 1855, sida 2

Jaså, ni vet det? ... men då ni är så väl underrättad vet ni väl också huru jag mottagit den der friaren? Han kommer ändå icke att förlora modet: belöningen för hans ihärdighet är så skön, och denna ihärdighet skall äfven slutligen beveka er; han är skön, qvick och af älel härkomst. .. Den unga flickan vände sig hastigt bort, men icke nog hastigt att ej Philip märkte den tår som hängde i hennes ögons svarta frans. Jag har orätt Therese, ljufva Therese,, sade Philip : ed rörelse, jag borde icke tvifla på er... men huru kunna motstå edra föräldrars önskningar? Jag vet nu säkert att de innerligt önska denna förbindelse, ty i går, i ett bref från er far till chevalier de Lussan, förkunnar han honom i artiga ordalag att ehuru han ingalunda vill bryta den vänskap som förenat våra familjer mås jag, likväl numera uppge hoppet att erhålla cr hand., Men hvilken förevändning ge de för denna brytning ? Hvad vet jag? förmodligen historier om den omöjliga sysslan ... och sedan, Therese, bör jag icke heller dölja för er att hela min förmögenhet består i en obetydlig hfränta från min mors sida; jag är fattig! ... Fattig, ni Philip,, sade den unga flickan, med en blandning af förvåning och likgiltighet; jag trodde att er mor, som dog sä ung och skön, efterlemnat stora egendomar., Dessa gods hafva småningom försålts för att betala skulder., Som ni gjört, min herre ? Jag eller någon annan, lika godt efter som jag betraktat dem som mina egna.n heråse förstod. Min ädle Philip ! utropade hon med beundran. Efter en kort paus återtog hon allvarsamt: Herr de Lussan, ni är van att alltid se i mig ett tanklöst barn, hvarken i stånd att vilja eller tänka, men omkring mig talas numera så mycket filosofi att äfven jag blifvit filosof på mitt sätt... Min far sätter som