PARIS KATAEKOMBER Af ELIE BERTHET. i Ta mig fan om jag ännu släpper ut dig, svarade Chavigny och tvingade honom att ånyo sätta sig; jag behöfver dig för att kunna utföra min plan; du må gå sednare till ditt möten För öfrigt så kan du icke gå ut ännu; brunrockarne ströfva förmodligen omkring på gatan ännu en stund, och aftonen är icke mörk nog för att hindra dem att känna igen dig. SYen förklara mig då din mening med presscn, ty jag svär att mitt tålamod är slut. Då Philip uttaade dessa ord hade hans ansigte ej det vänliga och djupa uttryck som det vanligtvis b.ukade ega: Vid min själ, Philip, återtog Chavigny, din olympiska min ger mig frossa och feber på en gång ..-., Jag vill då söga dig min mening så torrt som möjligt. 1 Luzettes berättelse var det tal om en grönmånglerska, en viss fru Courcaillet; hon bor här midt emot, och den namnkunniga källaren, i hvilken det rysliga äfventyret passerat, är just här : buset, och det vore derföre mycket lätt för oss att försäkra oss om saken, för att se om den underjordiska gången kunde vara oss till nytta. : Det är verkligen någonting att fundera på, sade Philip eftertänksamt, jag minns att i processen med tjufvarne från Montsouris bevisades det tydligt inför domstolen att ofantliga hva!: finnag, hvilka utsträcka sig under Paris oh som-!jufvarne begagnat vid. sina lurendr:e j:ri-operationer; emellertid. har man inga bestämda notiser om ; der underjordiska hålorna, ty fruktan :ör jordras eller att gå vilse förbjuder hvar och en at våga sig ned. : Ja, men vi äro icke rädda vil utropade abben beslutsamt, och vi våga oss dit; jag ) Se A. B. n:o 30—34.