Bankohnset. Stockholm den 24 Januari 4855. — 06000 emma van Återblick på Riksdagen.) Bränvinsförsäljningsfrågan. Intet utskott arbetade flitigare, snart sagdt natt och dag, än särskilda utskott-t, och ändå klagades silmänt — och detta med rätta — deröfver att utskottet aldrig blef färd:gt med sina betänkanden. Orsaken dertill får väl bufvudsskligen sökas dels deruti, att bondeståndets ledamöter i utskottet sökte att på allt sätt draga ut på tiden, för att möjligen derigenom tillintetgöra allt resultat i bränvinsfrågan vid riksdagen eller åtminstone få den ohjelpligen sönderrifven, dels uti den pratsambet. hvarför flera af utskottets ledamöter voro kända med thy åtföljande envishet och förkärlek för egna hugskott. Detta blefisynnerhet ett svårt hinder, då utskottet, utan ledning af något förslag från regeringens sida uti den vigtiga delen af lagstiftningen som angår bränvinsförsäljning, företog sig att på egen hand utarbeta en hel författning, i stället för att inskränka sig till visza hufvudgrunder och öfverlemna detaljerna åt verkställande makten, hvilket sednare, för den händelse att man i Sverge hade ett inrikes ministerium sådant zom i andra länder, åt hvilket art etet med fog kunde anförtros, utan tvifvel varit det rätta. Här mötte äfven en annan svårighet, nem!igen striden emellan städerna och landsbygden, då nemligen de förra fordrade så litet tvång å handeln med bränvin, som möjligen kunde medgifvas, och den andra deremot. påstod isynnerhet för städerna en alltför ötverdrifven stränghet, bvartill kom bondeståndets mening, att uteslutande bibehålla det gamla. Till en början Jyekades det nära nog feanatiska nykterhstspertist, i förening med dem som ville rifva sönder sltssmmens, att vinna öfverhand. Således : uppgjordes först, ett förslag, som inskränkte utsidjningsrätten ända till. orimlighet... Så t. ex. skulle ingen brönvinsförsäljning få ega rum å ställe, beläget närmare än 7, mil från kyrka, all utsöljning af bränvin å söneller helgedag vara helt och hållet förbjuden m. m. Sjelfva den majoritet, som geuonÅdrifvit de extravaganta besluten, hipnade dock till slut öfver sitt egct foster, och hela. utskottet gick derföre a:lmänt in på en revision af de fattade besluten; Ett resultat af denna revision blef det mot slutet af Juli månad till riksstånden aflemnade betänkandet n:o 13. Det dermed följaktiga förslag, emot hvilket icke mindre än 18 af-24 ledamöter anmält sina reservationer, var emellertid tillräckligt nog radikalt. Så hade t. ex. utskottet i 1 S bemställt. att ej mindre än 60 kannor finge säljas af annan än den som icke vore berättigad till bränvingminutering; och icke min-. dre än 15 af den som sjelf tillverkar bränvin; uti 2: att af den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, ej mindre än 1 kanna finge säljas å landet, och ej mindre än Y, k:a 1 staden; uti 4 S: att de, som erhölle rätt att utskänka bränvin, ovilkorligen skulle vara pligtiga att derjemte alltid hålla gästernava m mat tillhanda; uti 16 och 17 SS: att minsta kannetalet vid minuthandel skulle bestämmas till 2000 k:r, och för utskänkning till 1000 h:r med en skattaf resp. 8 sk. och 16 pr kenna. d. v. s. mingt 333 rdr 16 sk. bko för hvarje utminuterings eller utskänkningsställe; i 24 6: att alltslags handel med och utskänkning af bränvin skulle vara förbjuden, icke. blott vid auktioner och marknader, skallgång o. d., utan äfven på:eller invid ett ställe der ting, uppbördsstämma, amantalsskrifning eller annan till folksamling ledande förrättnig hålles; i 265: att utskänkning af bränvin skulle vara förbjuden under sönoch helgedagar, utom emellan kl. 1 och 3 eftermiddagen, m. m., d. Före föredragningen i stånden af detta betänkande höllos enskilda konferenser eller konklaver, understundom hos sjelfva landtmarskalken, hvilka likväl icke ledde till annat resultat än att oändliga debatter uppspunnos på riddarhuset, och besluten bletvo ofta singemellan stridande, helst de ledamöter af bränvinsutskottet som derstädes öfvervarit detta ärende, t. ex. Friherre Raab och hr von Hartmansdorff, icke haft tillträde till dessa konklaver, hvilka hufvudsakligen fördes under hr Braunerhjelms ledning, som likväl, enligt hvad ban sjelf låtit reservationsvis anteckna, icge varit närvarande i utskottet då de flesta besluten i ämnet fattades. ) Se A. B. n:o 9, 14, 15 och 23. TTR REAR SRA ERE rr FE rr KREDEEN SSE LARSEN läonu alldeles mörka. Denaa omständighet