som i alla tider utmärkt ungdomen; han hejdade likväl nu Chavigny med en åtbörd. Min vän, sade han, ännu äro alla på fötter här i huset; vi kunde bespejas, och vårt företag fordrar den största hemlighet; låtora oss vänta tll sednare. Som du vet kallar äfven en vigug angelägenhet mig bort för en stund . .. jag måste således nu gå, men lofvar att ofördröjligen vara tillbaka, och hvem v ta, tillade han med synar rörelse, om jag ick.: då gerna riskerar lifvet. Men, Philip, du glömmer att polisen i hvarje ögonblick kan komma och undersöka ditt hemvist. .. Det måste jag utsätta mig för, ty ingenting i verlden skulle kunna hindra mig ifrån att gå till det möte som jag blifvit lofvad. Då Chavigny fann Philips beslut så oryggligt vågade han ej längre envisas. De uppgjorde att abbån på s!:get elfva skulle vänta Philip i porten; Philip ville nu gå, mea Chavigny tillät det ej innan han ännu en gång sett genom fönstret för att öfvertyga sig om att inga spioner spejade kring huset; då han ej såg någonting anmärkningsvärdt vände han sig om för att underrätta sin vän att passagen var fri, då först bemärkte han Philips blekhet och förstörda ut:eende. Lussan,, sade hau uch räckte honom handen med hjertlighet, izn jag; icke göra någomnting för dig? Ingenting,, svarade Philip med dof röst och tryckte sin väns hand, ingenting . .. adjö jag kommer straxt igen., Han var snart på gatan och aflägenade sig hastigt. Vid denna tidpunkt var Paris mycket illa upplyst, några här och der upphängda reverherlyktor kastade ett svagt sken på gatorna; men icke nog dermed, staten uppfann äfven ett medel att spara in dessa torftiga lyktor, ty då månen skulle upplysa horisonten, ftändes de ej. Denna afton hade administrationen äfven rökaat på månen; men som han ej skyndade sig att uppfylla sina åligganden voro gatorna