tviflar inte en minut på att det finns en ingång till hvalfven här i min källare, ty då jag en gång var nere i den, såg jag mycket väl stenröset som Suzette talade om och tyckte också att marken lät ihålig under mina steg... ja, der finns bestämdt en kommunikation med de: förfärliga underjordiska gångarne.n Och hvartill skulle denna upptäckt egentligen kunna gagna 0ss?? Du har då inte förstått mig? Men för fan, hvilket ställe för tryckeri! — der finns ju plats både för arbetare och press, der skulle vijuiall möjlig ro kunna fabricera ströskrifter, tidningar, epigrammer och allt annat som föll oss in. Ja. om en sådan genomgång verkligen fanns! ... Men betänker du, Chavigny, att vi i alla fall skulle utsätta oss fir att finna de der okända ställena bebodda af ganska tvetydiga personer, hvilka nog skulle göra 0ss platsen stridig? Om den besi,ec iga fru Courcaillets historia varsann i ett, hvarföre skulle den inte vara det i ett annat? åha! du menar den der uppenbarelsen af det der, som ma:usell Suzette kallar honom. Utan att tro dylikt skrock, anser jag det likväl ganska möjligt att dessa hvalf besökas af misstänkta personer. Min du har ju sjelf försäkrat mig att tjufbandet från Montsouris fullkomligt upplöstes med bhufvudchefernas tragiska död på Grevetorget. — För öfrigt böra tjufvar mera frukts oss än vi dem; och för resten äro nog dessa hvalf tillräckligt vidsträckta för att vi alla kunna sköta våra affärer der utan att genera hvarandra . . . men hvarföre förlänga vår ovisshet? ... du har din värja, jag tar ett par pistoler, och så gå vi ned i källarn, hvarest vi snart leta reda på ingången till hrvalfven och sen direkt ned i Plutos rike! Medan han talade hade han tändt ett vaxljus och började med ifver tillredelserna till den äfvevtyrliga expeditivacn, som särdeles smekte hans romantiska sinne; sjelfva Philip syntes intagen af förslaget, ty oaktadt sitt allvar saknade han ej den smak för äfventyr