Aftonbladet – 10 februari 1855, sida 2

ej äro annat än krut och kulor, omvirade at detta religiösa ordkram hvaraf den ryska makten vet att göra ett så kristligt bruk. . 4. He (Frän Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 3 Febr. Efter den starka storm som ministerens beteende hade väckt och hvars dyningar man märkte ännu efter den nya ministerens tillträdande, har föjt en fullkomlig stiltje i politiskt hänseende, hvilken är en ganska naturlig följd deraf att alla i det väsentliga äro ense om hvad som nu ligger närmast före i ett så snart som möjligt genomförande af helstatsplanen. De enda som äro missnöjda äro de två extrema parterna, som lyckligtvis icke äro talrika nog att kallas partier, nemligen de gamla helstatsmännen, som förut önskade helstaten för absolutismens skull men nu ha blifvit bedragna i sin förväntan, och de ultranationella, hvilkas käraste förhoppningar den nära utsigten till helstatens genomförande har krossat. Dessa sista representeras i folkethinget förnämligast af Grundtvig och Lindberg, och det är de, som gjort det enda allvarsamma försöket att uppställa en opposition mot sakernas nuvarande ordning, i det de motsatte sig den motiverade dagordning som tills vidare nedlade förslaget om en riksrättsaktion emot den afgångna ministeåren i anledning af förordningen af den 26 Juli förlidet år. I sjelfva verket måste man vid detta tillfälle tverteraot sin böjelse resignera och frigifva den förra ministeren för dess värsta förseelse, grundlagsbrottet, ty den nya ministeren fordrade detta såsom ett förtroendevotum, och man kunde icke vägra detta utan att utsätta hela vår ställning för de största faror. Ty förordningen af den 26 Juli måste, så länge konungen icke vill återkalla densamma — och det har han bestämdt vägrat — begagnas såsom en utgångspunkt för helstatsförfattningens ordnande. Resultatet af försöket att uppställa en riksrättsaktion på denna grund hade derföre den utgång, som jag redan i början af året förutsade. Opinionen är emellertid fullt bestämd om att riksrättsaktionen verkligen bör ega rum mot ministeren med afseende på dess öfverskridande af den bestämda budgeten — med omkring 2!; millioner Rbdr — och detta har efter hvad vi tro endast blifvit uppskjutet till dess förslaget om tilläggsbevillningen ger detta öfverskridande en så officiel karakter, att riksrättsåtalet derpå kan byggas. Under sådana förhållanden, då enigheten i allt det väsentliga är så stor, att riksdagsförhandlingarne förlora debattens egentliga intresse, är det naturligt att den allmänna uppmärksamheten lemnar politiken, för att vända sig till andra områden der striden föres med mera lif. Den strid som börjat mellan Kierkegard och Martensen, sekunderade å ömse sidor af en mängd vapendragare, rörande den aflidne biskop Mynster och betydelsen af ordet sanningsvittne, hvilket epitet Ma:tensen på predikstolen hade begagnat om Mynster, har en tid bortåt lagt beslag på uppmärksamheten och äfven i den enskilda sammanlefnaden framkallat lifliga diskussioner. En annan punkt, som äfven varit föremål för uppmärksamhet och debatter, ät våra teaterförhållanden, som under etatsrådet Heibergs bestyrelse kommit i ett ganska dåligt skick. Repertoiren har blott sparsamt blifvit ökad med nya stycken af värde, och om någon gång ett arbete visade sig som påminte om teaterns bättre dagar, så har repertoirens fattigdom tvungit teaterstyrelsen att utspela detta till den grad, att kapitalet komsumerades på kort tid, i stället för att det i långliga tider kunnat gifva ränta. Att framdraga äldre gedigna arbeten har blott sällan kommit i fråga; man har i allmänhet endast upptagit sådana som smickrade direktörens författarefåfänga eller i hvilka direktörens fru hade någon favoritrol, och publiken har börjat tycka att nationalteatern nästan väl mycket synes vara en privat förlustelseanstalt för herr och fru Heiberg, Den teaterbesökande publiken, som hos oss är ovanligt talrik, har dock någorlunda kunnat uthärda trycket af dessa missförhållanden; värre har det varit för de dramatiska konstnärerna, som vid flera tillfällen gifvit tillkänna sitt missnöje och derigenom råkat i konflikt med direktören. Följden häraf har varit, att en af teaterns utmärktaste kapaciteter, instruktör Nielsen, vid säsongens slut begärde och erhöll sitt afsked; af dylika skäl har slutligen en af teaterns bästa yngre talenter, hr Höedt, nyligen blifvit suspenderad, emedan han af artistiska skäl vägrat uppträda i Hamlet,, som af direktören hade blifvit besatt på ett långt sämre sätt än förhållandena gjorde nödigt. Allmänheten afvaktar med spänd uppmärksamhet utgången af denna strid och otålig att få se, hvilkendera skall tvingas ur sin ställning, Heiberg eller Höedt, om striden efterhand skall få ett större omfång o. s. v. Ännu är ingenting afgjordt; saken har blifvit lagd ikultusministerns händer, för hvilken dess afgörande visst icke faller sig synnerligen lätt. G. me—— ER — Sedan öfversten vid flottans mekaniska kår m. m. N. Ericsson af K. M:t erhållit uppdrag att vara chef för statens jern-. . pA sr 2 Ar . 21 To