Aftonbladet – 10 februari 1855, sida 2

Otacksamme! utropade abbåen tragikomiskt; o mens coeca mortalium! ... likagodt! om fem minuter skall du rodna öfver din fruktan och förbanna din blindhet., Sedan vände han sig till Suzette, som med gapande min afhörde dessa oförklarliga ord, och fortfor med stor pathos: Och du, unga skönhet, som likt Iris i din djupa oskuld tjenat till budbärerska för Olympens gudar, må din mat blifva nektar 0c ambrosia, må guldkedjor strömma ur din rosenmun, som ur Minervas!.,. nej, må de heldre slingra sig kring dina alabasteraxlar, och till en början lofvar jag dig en då Plutus ändtligen bevisat mig sin ynnest; se här emellertid 30 sous för vårt kaffe, behåll hvad som blir öfver . .. du och din kamrat behöfven nog någonting till hemgift. Tacka mig icke, det sårar min blygsamhet. Farväl Suzette, farväl mitt vackra barn, jag svär på att ingen enda af de nio muserna haft en så liten täck fysionomi som du! Nu ändtligen fattade abben Philips arm och lemnade cafet. De voro knappast ute innan de begge brunklädda karlarne äfven reste på sig, och medan den ene betalte skyndade den andre ut efter våra begge hjeltar, till hvars samtal de förut tydligt lyssnat. Den stackars Suzette var ännu så förbryllad af Chavignys ord, att hon ej rört sig ur fläcken utan höll på att bli kullkastad af den andra karlen då han sprang ut efter sin kamrat. Minsann tror jag inte att alla som komma hit i afton förlorat förståndet., Det är du som kollrar bort dem med dina vackra vyer och underhållande berättelser,, sade Suzon bittert. Hvad du är dumla Och du näsvis!... Gud bevars, mamsell ska ha abbger hon!.. Nå, mamsell föraktar ju inte officerare hon! ... Men vi lemna dessa damer och deras träta för att följa Lussan och Chavigny.