sin andakt så långt att en gång be mig om min välsignelse l . . Hon har nyligen hyrt en stor källare midt emot boden, i hvilken hon brukar nedsätta sådana varor som hon vil: hålla friska, för det hön ibehöfver mycket förråder; ty som ni vet är det hon söm förser både karmeliterklostret, Val-de-Grace, Mathurin-bröderna och en. hel mängd andra kloster med pgrönsaker; så inte är det underligt om hon är gudfruktig, den beskedliga menniskan; i ett börn af den der källaren Shns en fördjupning som lär ha varit uppfylld med grus och stenar: Här om sistens, då böh var nere i käljaren för att taga upp em korg grönsaker, tyckte hon: sig höra ettlätt buller bakom etenhögen. Hon vänds sig då om, och tänk er hennes förvåning när hott upptäökte ett djupt hål i sjelfva marken, ur Hvilket en tong och varm ånga utströmmade som ur en ugt, hon ämnade just; gå dit och tittåV efter som hon gldrigförut. märkt det, då ett rysligt spöke plötsligen stod framför benne; den arma frun hann blott göra korstecknetioch utropasiJessesi min Gudl sedan fli hon afdånad! ner på en säck morötter, .der hon läg i öfver en timt mas tid. Men hur såg spöket-ut?, frågade Chavigny. Det har fru Courcaillet. aldrig sagt; hon talar inte gerna om den der händelsen, utan då man frågar; henne -om, den, brukar hon, biekna, darra och stamma; det lär i alla fall: ha haft rysliga horn ! En svans och hästfötter!... det lör ju annars vara djefvulens signalement det, eller hur min flicka?, Jojo men: också har fru Courcaillet låtit läsa mer äa fyratio messor, och en ärevördig capucinermunk hear uttalat välsignelsen öfver källaren och bestänkt hvarenda vrå med vigvatten, så nog vore det märkvärdigt om djefvulen vågade sig dit igen. Nå, men har man inte undersökt den så hastigt tillkomna gropen ?s Det är just det underligaste af alltsam