Aftonbladet – 9 februari 1855, sida 1

detta slag som träffat detta qvarters invånare. Sedan tre månader tillbaka hade tre hus, på långt afstånd från hvarandra men alla på venstra sidan om Seinen, instörtat under lika omständigheter. De vidunderligaste rykten utspriddes öfver orsaken till alla dessa katastrofer. Några förståndiga börgare talade väl om underjordiska hvalf hvilka skulle sträcka sig under denna del af Paris, och menade att jordras som möjligtvis ägde rum i dem kunde lösryeka husets grund och derigenom förorsaka dess instörtande. Men dessa enkla och naturliga förklaringar tillfredsställde ej folket som vanligtvis svärmar för det oförklarliga. Fruarne från marknaden Saint Germain påstodo helt allvarsamt att det bestämdt vore någon ond ande, en antichrist; de menade till och med att det vore djefvulen från Vaubert som Kartusianermunkarne från gatan TEnfer för flera sekler sedan lyckats utdeifva och som nu ånyo slitit sig lös för att spela pariserfolket fula streck. Lumpsamlarne och limpsamlorskorna från Faubourg S:t Germain sågo deremöt i d-ssa förnyade olyckshändelser hofvets hat emot de fattiga: det var hofvet som kullstörtade husen, som kastade gift i brunnarne och söm kringspred rysliga epidemier bland den smutsiga befolkn ngen på gatan Mouffetard. Ludvig den XV:des hof hade nog många verkliga fel för att ej behöfva tillskrifva det felska. Ej långt ifrån det nedrasade huset, i hörnet af torget Saint Michel, fanns ett litet tarfligt caf hvars egare denna dag troligtvis ej ailt för mycket beklagade sig öfver den tragiska händelsen. En liten trädgårdstäppa som låg framför ingången, hvarest några späda syrener började att ing:fva hopp om grönska och vår, hade för tillfället blifvit uppfylld med bord och bänkar ty både cafåts nedrökta sal och anspåkslösa trädgård hade under dagens